Norrland är inte bra för min kropp

Jag skulle inte hångla med mig själv även om jag inte hade världens största munsår på underläppen. Resten av mina läppar är min middag. Läpparna har antagit skepnaden av någon som håller på att dö av törst. Vad är det som händer? Två olika salvor på läpparna, en för mitt behind och den fetaste jävla krämen jag kunde hitta på resten av kroppen. Den där "torra kylan" som vi norrlänningar alltid vill hävda är överlägsen alla andra typer av kyla är fanimej inte att leka med. Skönt att vara hemma igen.

Ingen puss på tolvslaget i år heller

Andra besöket på det lokala apoteket kom idag. Nu är jag inte bara känd som tjejen med hemorrojder, utan som tjejen med hemorrojder OCH munherpes. Fint. Hoppas jag hinner dit en gång till, då ska jag köpa vårtmedel av tanten.
Bra dag på det stora hela. Tydligen har vi haft inbrott i postfacken hemma i storstan, vilket kom extra lägligt just nu när jag hade min löneavi liggandes där, och så lite PMS och munsår på det.
Livet leker.

Name and number, please

Jag vet att det var väldigt många år sedan och att jag själv kan ha problem med namn ibland, men det gjorde ändå lite ont i egot när jag blev refererad till som "2004" av ett gammalt ragg igår. Jag hoppas i alla fall att numret syftade på årtalet vi hånglade och inget annat.

Jobbets baksida

Jag har ganska nyligen kommit över obehaget och genansen i att köpa vissa produkter på apoteket. Men nu vid 29 års ålder så har jag ändå tänkt att det är lugnt, att jag står för mina åkommor vad de än må vara. Tydligen finns det dock människor, även inom apoteksväsendet, som tycker att vissa saker är skämmiga att prata om. Idag när jag gjorde mitt inköp utspelade sig följande scen:

- Hej, jag skulle vilja ha Xyloproct.
- Jaha, ska det vara salva eller stolpiller? (Apotekspersonen lutar sig fram och viskar denna fråga med sin allra minsta och mest diskreta röst)
- Eh, salva tack.
Hon går och hämtar den lilla tuben ur en kyl, håller fram den mot mig för att försäkra sig om att det verkligen är den här salvan jag vill ha:
- Så här ser den ju ut och du vet hur man använder den antar jag..? (Lite högre röst den här gången, men fortfarande väldigt väldigt diskret.)

Och här börjar även jag tycka att det blir lite genant. Jag kan inte förmå mig att titta apotektstanten i ögonen när jag klämmer fram mitt jakande svar. Jag vet att de flesta Xyloproctanvändarna säkert är minst trettio år äldre än jag, eller åtminstone höggravida, men nog fasen ska väl även jag kunna lista ut hur man använder en salva. Även om den, som i det här fallet, ska appliceras kring rektum.

My hometown

Saker jag ogärna gör och som inträffar än mer sällan när jag besöker min mor:

- Söker jobb.
- Har på mig riktiga kläder, dvs kläder som man kan tänka sig att bli sedd i av andra än sin mor.
- Diskar.
- Tackar nej till vin.
- Tackar nej till mat/kakor/ost/choklad.
- Tränar.

Saker som jag gör ovanligt ofta när jag besöker min mor:

- Duschar, det här med dusch i lägenheten kan vara 1900-talets bästa påhitt.
- Fastnar framför sporten.
- Fastnar framför TV3/Kanal 5/TV6 eller annan kvalitetsteve.
- Somnar i soffan.
- Tonårstrotsar.

Name the pet

Slötittar på herrarnas Super-G, i väntan på dagens intressanta vintersport. Det pratas lite om amerikanen Bode Miller och huruvida han har något att komma med den här säsongen. Jag tänker att han har missat sitt kall. Han må ha fyra VM-guld och ett antal världscupsegrar, men hans namn skvallrar om ett annat liv. Bode Miller är inte namnet på en utförsåkare, nej det är namnet på en kille som spenderar sitt liv med att leta efter den perfekta vågen. Precis som min granne under julen är menad att bli en bloggförebild för tusentals kawaiiälskande kids, det hör man ju på namnet, så är Bode Miller menad för ett liv som en blondslingad surfer dude.
Tänk om mina föräldrar bara hade gett mig ett tydligare namn, då hade jag kanske sluppit svara så undvikande när min arbetsförmedlare frågar vad jag egentligen vill med mitt liv.

Kall, kallare, kallast

Det här med kyla är inget jag egentligen uppskattar. En av anledningarna till att jag flyttade söderut var att jag ville slippa mastodontvintrarna. Men nu, dag 1 på min Norrlandsvistelse, kan jag ändå se att det finns en viss charm med den bitande kylan. Idag har den fanimej bitit hårt i kinderna. Jag går ogärna ut när termometern visar -17, men när man väl tvingar sig ut är det något som händer med en. Det här med att chocka kroppen ska inte underskattas. Klar, vaken och frisk, så kände jag mig. Åtminstone de första minuterna. Sedan var det känslor av irritation, ilska och självömkan som tog över.
Snö och kyla är fint, men det är som finast när det finns en bastu i nära anslutning.

De har nog gett upp

Förundras över Arbetsförmedlingens nya metoder. Den här skylten sitter numera upphängd i väntrummet på mitt AF-kontor.
Och idag när jag satt och väntade på min handläggare kom det fram en kvinna som glatt undrade om jag var där för "speeddejtingen".
Jag är helt för mer resurser till Arbetsförmedlingen i dessa tider av kris, men om pengarna går till ironiskt skyltmaterial och dejtingservice så vette tusan om de behöver mer ändå.

På tal om OS

BUST Magazine

62 dagar kvar

Jag längtar. Mellan den 12 och den 28 februari nästa år är det helt ok att vara arbetslös. Jag OS-peppade lite med min enda vintersportintresserade vän, F, idag. Vi diskuterade bland annat vilken gren vi själva skulle vilja vinna medalj i om vi hade möjligheten. F håller starkt på skidskyttet, men jag tror personligen att hon blandar ihop det här med vad som är roligt att titta på och vad som skulle vara roligt att träna dag ut och dag in i typ ett decennium.
Jag tänker praktiskt. Jag skulle antagligen satsa på en mindre träningsintensiv gren, typ curling, eller på något som faktiskt är roligt på riktigt (vilket curling i och för sig är). Den enda "vintersport" jag uppskattar att utöva är ju annars pulkaåkning. Så jag tror att jag skulle satsa på någon av slädgrenarna. Skeleton är ju reserverat för dem med ordentligt dödslängtan, så kanske inte just det. Men rodel skulle nog kunna vara något, där kraschar man ju i alla fall med fötterna först om man kraschar. Eller boben, där verkar man ju ganska skyddad och man har en kompis med sig, vilket kanske vore trevligt.
Skidbaletten tog sig ju tyvärr aldrig in på det olympiska programmet, annars tänker jag att den grenen vore som klippt och skuren för en graciös person såsom mig själv.

Att lära känna grannskapet pt 3

Jag addade min granne på andra sidan väggen på Fejjan för någon vecka sedan. Ända sedan dess skäms jag lite varje gång jag spelar vad som av många skulle klassas som "skitmusik". Som nu, när jag fixar mig inför kvällen till tonerna av kanske världens bästa jullåt. Jag kan också undra vad han får för bild av mig när jag gubbar till det med en Brucespellista eller när jag behöver en av mina schlagerfixar och skrålar med till Lena Ph. Eller skäms är fel ord, mer som att jag inte vill att han ska dra några slutsatser av att jag spelar tre Dollylåtar på raken, för det betyder ju faktiskt inte att jag har vare sig stort hår eller konservativ familjesyn.
Det kan vara så att jag överanalyserar det här. Lite bara.
Dessutom lyssnar han själv på någon form av house, som säkert är en subgenre som inte ens har house i namnet, så vi kommer ju ändå aldrig att mötas i den här frågan. Jag undrar också om det var den här grannen som försökte lära sig spela banjo för någon vecka sedan. I så fall känner jag att min oro är ganska obefogad.

Världsmästarcykeln är min Batmobil

Tjock och fattig

När jag är uttråkad, deppig, orolig, eller annat valfritt negativt tillstånd - så äter jag. Arbetslöshet och sysslolöshet ger mycket tid över för ovanstående känslor, så min ätstörning lever och frodas kan man lugnt säga. Jag inser att det här är ett mindre sunt beteende. Kanske borde jag följa en väns exempel och bli beroende av porr eller facebookapplikationer. Men just nu känns daimglass så mycket mer lockande än både nakna tyskar och en fiktiv bondgård.

Åldersambivalens

Idag växlar jag mellan två lägen och två låtar.

Tonåringen i mig:



Och den lilla gubben i mig:

Självkänsla nu

Hade nog kunnat fixa mig ett ragg igår. Fick det fina erbjudandet att få komma till en parkbänk och dela det som var kvar av en vinare. Men eftersom jag var mer angelägen om att få komma in i värmen så avstod jag. Vad som dock gjorde mig lite fundersam på hur det egentligen står till med självkänslan var min reaktion på det potentiella ragget. När parkbänkstjejen (det låg henne möjligen också i fatet, det där att hon var en hon) försökte konversera med mig tyckte jag tydligen att det verkade så ytterst otroligt att jag på riktigt vände mig om för att kolla om det stod någon bakom mig som hon försökte få kontakt med. Så parkbänkstjejen fick skicka fram sin kompis som på ett väldigt pedagogiskt sätt förklarade att jag var välkommen över på lite rosévin. Det här kan inte vara ett bra tecken. Är det dags för självhjälpsböckerna nu?

Dagens

mest oväntade: simturen kl. 07.10.
lunch: utomhusfalafel.
jobb: upphängning av två stycken tavlor.
två glädjearmar i luften: cykeln är hel igen.
misslyckande: Projekt världsmusik.
middag: pasta med kronärtskockspesto, champinjoner och tomat.
ätstörda: F.
ringsignal på lånetelefonen: Still D.R.E.
feelgood: Away we go.
snacks: Toblerone.
språkliga irritationsmoment: överanvändandet av uttrycket "Epic".

Tomten har overall

Jag börjar känna lite julstämning nu. Snart är det dags för första glöggen och första rödbetssalladmackan. Men först är det dags för julkalendern. Jag skippar nog tevevarianten även i år, men de här luckorna ska jag definitivt öppna. Roligt på så många sätt. Och man kan tjuvbörja redan idag med ruta 0.

Genialiskt

Medan grannen på andra sidan väggen får sig sitt traditionsenliga söndagsligg roar jag mig med det här:

Kopps

Det är nog läge att ge upp snart. Ge upp på livet, för den här månaden i alla fall. Mobilen är på lagning och det går tydligen inte ens att uppskatta hur lång tid det kommer att ta. Det är jobbigt, men det är inte ens i närheten av så jobbigt som det är att upptäcka att passet är försvunnet när man står på banken och ska hämta ut sin "lön" för månaden.
Jag blev av med väskan för någon månad sedan. Har inte hunnit skaffa mig ett nytt id-kort än och har därför gått omkring med mitt pass istället. Men så helt plötsligt är det puts väck. Så jag gick till polisen.
Jag tar en nummerlapp, trots att jag är den enda besökaren. Polisen tar sin tid. Dricker lugnt upp sitt kaffe och går sedan fram mot luckan.
- Hej, jag har tappat mitt pass. Tänkte bara kolla om någon har lämnat in det.
- Jaha, nej det tror jag inte... men jag ska titta efter.
Polismannen börjar nu leta helt random på det lilla kontoret. Han kollar i en låda märkt "ficklampor", han kollar i facket för "utgående post", han öppnar lite olika skåp och kollar i en plastpåse. Men nej, inget pass.
- Nej, jag kan inte hitta ditt pass tyvärr.
- Eh, nehej. Ni har ingen särskild plats för hittegods eller?
- Neej, alltså sånt som kommer in brukar ligga här omkring. Du ser ju påsarna där till exempel, säger han och pekar på några plastpåsar som ligger i en hög på golvet.
- Ok, men ska jag göra en anmälan då?
- Ja, jag kan göra det nu.
Polismannen river ut en A5-sida ur ett kollegieblock och börjar anteckna mina uppgifter med en blyertspenna. Jag känner att jag måste fråga, trots att jag ju vet svaret på frågan:
- Alltså nu kommer det här att låta som att jag är världens klantigaste människa, men jag blev av med min väska för ungefär en månad sedan. Det är därför jag har gått runt med mitt pass. Så hur gör jag nu när jag är helt identitetslös?
- Ja du... Det är väl inget annat att göra än att gå i landsflykt.

Projekt världsmusik

Sitter och tycker synd om mig själv. Men jag tänker ändå planera för mitt nya projekt. Lyssnade i vanlig ordning på Lantz i P4 idag. Och eftersom det var P4 blir man inte förvånad när de väljer att spela Ricky Martin mellan pratet. Vad som dock var lite förvånande, var min reaktion. Jag blev glad. Japp, glad. Inte kan det väl ha varit det faktum att låten har varit en VM-låt, mina fotbollsminnen brukar sällan vara vare sig särskilt starka eller särskilt varma. Inte heller kan det väl bero på att jag finner herr Martin särskilt talangfull, för se det har jag bestämt för mig att jag inte gör. Nej, jag tror det var språket. Spanskan gjorde mig lycklig.
Och då kom insikten. Jag lyssnar ju nästan aldrig på annat än engelska och svenska texter. Det här kan inte fortgå. Jag måste stoppa in fler språk i min spellista och det omedelbums. Jag tänker mig projektet som följer: en vecka, en spellista helt utan svenska eller engelska som sjunget språk, radion är undantaget eftersom den får sägas vara utom min kontroll.
Jag börjar på måndag. Fram till dess jobbar jag på spellistan och lyssnar på vad jag vill, men lite extra på fransk hip-hop eftersom det är quiztemat på söndag.

Försöker inte ens

Eftersom jag är mobbad ska jag bjuda med mig själv på vampyrfilm ikväll. Jag hoppas att resten av biosalongen uppskattar humorn i min vitlöksdrypande andedräkt.

Livet

Drabbades av ännu en liten livskris igår Träffade min gamla klassis. Hon som under åren sedan vi gick ut har hunnit jobba på regeringskansliet, på något EU-relaterat i Bryssel och nu på Al-Jazeera i Qatar. Själv har jag under dessa år bott i... Göteborg. Och jobbat med (när jag nu har jobbat)... målarfärg. Vad hände?

Mitt eget sällskap tråkar ut mig

Jag behöver verkligen få ligga. Med en annan person.

Det är tur att de inte betalar mig

Jag har gått och blivit helt överflödig på mitt "jobb". Möjligen är jag till och med en belastning, eftersom jag ju faktiskt kostar dem kaffe.

Dagens i korthet:

09.01 Kokar kaffe.
09.05 Icke jobbrelaterat datande.
09.40 Författar ett stycke mejl.
10.00 Skriver en ny lista med kontorets kontaktuppgifter, genom att kopiera den gamla rakt av.
10.30 Får efter TRE försök godkänt på min adresslapp som skulle klistras på ett filmpaket.
10.45 Icke jobbrelaterat datande, med kortare avbrott för korrläsning av bossens mejl och ett kort ärende till maskinisten på den intilliggande biografen. Tycker ändå att det känns lite jobbrelaterat eftersom jag varvar Facebook med att kolla in programmet för Stockholms filmfestival.Bossen nämner i förbigående att jag ju faktiskt kunde ha åkt dit och kollat in utbudet, om vi bara hade kommit på det lite tidigare än på själva invigningsdagen. Men varför besöka en filmfestival när man kan spendera dagen med att kolla trailrar..?
12.55 Lunch.
13.15 Umgås med den andra frivilligarbetaren.
14.00 Hjälper bossen att röja kontoret/läser kvällstidningen.
15.45 Diskuterar icke jobbrelaterade ämnen med frivilligarbetaren. Bland annat vad som egentligen är arabiska siffror och Conservapedia.
17.05 Hemgång.

Fortfarande den bästa cykellåten

Jag får inte lyssna på musik samtidigt som jag cyklar utan hjälm för M. Men som den rebell jag är så gör jag det ändå. Varje morgon tänker jag att det är dags att byta ut musiken i telefonen, men av någon anledning är det glömt när jag kommer hem. Det finns dock en låt som aldrig byts ut. Den ultimata cykelmusiken när man är trött eller har lite småbråttom:

Små grodorna

Nej, jag har tydligen inte helt slutat med det häringa att prata först och tänka sedan.

Satt på vagnen med C och diskuterade vad som har hänt med språk:
"Jamen, jag vet, jag har tappat alla nyanser i språket! Jag måste verkligen sluta jobba med folk som inte kan tala ren svenska".
Självklart upptäcker jag strax efter detta lilla uttalande att en av mina arbetskamrater står ett par meter bort.

Diskuterade fredagskvällens bravader med C:
"Men alltså det är ju ett under att någon ändå försökte stöta på dig. Du var ju sjukt full och oattraktiv!"

Mötte en ytterst trist kille på vägen hem. Han ville ta sällskap med mig och C och vi kom fram till att hans döda farfar hade bott i mina hoods. Vilket självklart fick mig att tänka på flugproblematiken, men jag insåg samtidigt hur osmakligt det vore att ta upp det i sammanhanget:
"Alltså jag skulle kunna dra ett hemskt olämpligt likskämt just nu. Men jag ska inte göra det".

Plastic pride

Det märkligaste med min gård är varken människorna som bor här, fluginvasionen eller ens det faktum att husen fortfarande står kvar. Nej det absolut konstigaste är att någon har valt att plantera ett fejkträd mitt på innergården. Så nu när körsbärsträdet för länge sedan har slutat bära frukt och de stora träden har täckt gräsmattan med alla sina blad så finns det en buske som är lika prunkande grön som vanligt.

Skämskudden

Jag måste jobba på det här med att jag inte kan se svenska, eller i det här fallet norska, programledare göra intervjuer på engelska. Jag är så säker på att de kommer att göra bort sig att jag stänger av innan de ens har hälsat på veckans hollywoodkändis.
Särskilt ironiskt är det med tanke på hur ringrostig min egen engelska visade sig vara senast jag behövde den. Jag får nog se till att ha mina egna prepositioner på rätt plats innan jag börjar döma andras.

Fel namn

Jag tänkte gå och simma. Eftersom jag spontaninhandlade ett årskort på badhuset så måste jag ju börja göra det lite oftare. Men så fastnade jag på golvet grävandes i ikealådorna. Hittade bland annat en gammal Depechegoding och en låtlista. På ett kaffeindränkt papper har jag skrivit ned en ytterst kass låtlista till en blandskiva och på baksidan har en Simon skrivit ned sina telefonnummer. Både hem- och mobilnummer minsann!
Jag blev så nyfiken. Vem kunde denna mystiska Simon vara, som, att döma av telefonnumret och låtarna på baksidan av papperet, bodde i Umeå vid millennieskiftet? Jag har funderat och funderat. Och kollat med Eniro så klart. Tänka sig, han har haft samma telefonnummer alla dessa år.
Med tanke på hur få nya bekantskaper jag har gjort i Umeå sedan mellanstadiet kom jag med uteslutningsmetoden fram till att denne Simon måste vara samma kille som jag har refererat till som "Johan/Jonas med loftsängen". Eller egentligen har han bara omnämnts i sammanhanget "saker man inte vill höra från misslyckade fylleligg", men han kändes alltid som en Johan/Jonas. Mycket märkligt.

Superfly

Jag befarar att något eller någon har dött i min trappuppgång. En fluginvasion av det värre slaget har drabbat oss. De är sjukt stora och de är sjukt många. Och jag kan meddela att det inte hjälpte min oro det minsta att googla på "flugor + lik".

Om jag vore en sisådär 10 år yngre

Jag sitter med mössa och halsduk på ett iskallt kontor och väntar på bossen. Tänkte att jag skulle passa på att kolla efter ett jobb, helst ett med både lön och en inomhustemperatur på över 5 grader. Hittade inget sådant, men hittade det här:

Tevecrushar pt 2

Spenderar söndagen med Hank Moody, kakor och Flash Forward. Det kan inte hjälpas, Jack Davenport gör mig alltid lite besviken nuförtiden. Varje gång jag ser honom i en ny serie, vilket ju i och för sig inte är så väldans ofta, tror jag att det ska bli en This Life-upplevelse. Men nej, mitt gymnasistjag crushade nog mer på Miles och Annas olyckliga kärlekshistoria än på Jack Davenport himself.
Är det någon som får igång mig en söndag som denna så är det snarare agent Mulder, förklädd till en alkoholiserad man whore. Typisk skamkåthet.

Förlåt bloggen

Egentligen har det hänt en massa saker de senaste veckorna, varav flera är värda att bloggas om, men nu är jag i post-festivalkoma och orkar inget annat än Mad men och rödvin.
Återkommer.

Idag svarade jag att jag har ett liv

Det spelar ingen roll om jag jobbar åtta timmar eller, som idag, tolv och en halv timme. Jag är alltid den första som lämnar kontoret. Min chef tittar varje dag på mig med samma oförstående blick och ställer de numera obligatoriska frågorna "ska du gå hem? Varför då?!".

Kanske inte så desperat ändå

Det har pågått ett tag nu. Jag vet att jag tog upp det med terapeuten redan förra året. Vi hann dock aldrig riktigt analysera det innan jag slutade i terapin.
I natt hände det igen. Den här gången var jag hemma hos R, i vad som verkade vara en jakt på lite närhet. Men vad hände? Jo, jag fick sitta och lyssna på när han satt och plinkade hemmagjorda låtar på sin gitarr i vad som kändes som en evighet. Det verkade som att det enda han hade gjort sedan vi gjorde slut var att skriva dålig musik. Det uttråkade mig tydligen så till den milda grad att jag låtsades somna (väldigt subtilt av mig...). R blev lite stött av mitt ointresse för hans musik och började därför demonstrativt bädda åt sig själv på golvet. Och innan jag hade hunnit reparera situationen ringde väckarklockan och det var dags att stiga upp till ännu en arbetsvecka.

Veckans diss

Försökte få med K ut på galej. Hon valde bort mig och centrum och åkte till Ön och hängde med punks istället. När jag sedan fick följande sms kl. 02:07 så kunde jag inte låta bli att undra hur långt ned på prioriteringslistan jag egentligen befinner mig:

"Hoppas ni har kul! Vad sägs om annandan? Party? Kram k"

Sökes: botox, toy boy och en ny playlist

Tecken på att jag håller på att bli en tråkig vuxen:

- Bekymmersrynkan
- Jag har mer eller mindre slutat att ta in ny musik
- Fyra av de fem senaste hånglen har haft skägg
- Jag snittar ett hångel var tredje månad
- Jag prioriterar sömn framför i princip allt

En riktig arbetsplats

Vi har fått kaffe!

Arbetsdagen i korthet

9.01 Anländer till jobbet.
10.15 Fruktstunden blir inte vad den borde i och med fyndet av en halvmosad banan i väskan.
11.05 Två amerikaner anländer.
11.30 Blir lite skrämd av den oerhört amerikanska amerikanskan.
12.05 Lunch vid skrivbordet.
12.20 Försöker beskriva svensk arbetsmarknadspolitik för amerikanskan, men misslyckas kapitalt och får ta hjälp av den halvt svenska amerikanen.
13.10 Skäms över mina felanvända prepositioner i ett samtal med en upprörd österrikare.
14.20 Skaffar mig ännu en stämpel på mitt kaffekort.
14.45 Mer släktträff än arbete. Tyvärr var jag den enda av de sju personer som lyckades klämma in sig på det tio kvadratmeterstora kontoret som inte var tillhörde just denna släkt.
16.00 Frågan "vad är VAT?" leder till en 15 minuter lång föreläsning, där jag till slut säger "men det låter ju precis som moms ju" och får svaret "ja, precis, det är samma sak!".
17.12 Hemgång.

Jag kan om jag vill

Jag tror att jag träffade en person med Tourettes idag. Och jag var helt naturlig. Jag lyckades helt och fullt ignorera alla tics och konstigheter. Man kunde lätt tro att det enda jag gör är att umgås med människor som frustar och klappar sig på låren. Så jag kanske hade fel igår när jag sa att jag behöver jobba på det här med att tänka först och prata sedan.
Men det hade nog varit en annan femma om Touretteskillen hade haft den där varianten när man svär okontrollerat. Då hade stenansiktet definitivt krackelerat.

Pyjamas och raggsockor

Väljer bort två erbjudanden om festligheter och sitter istället hemma med poddad radio och spindelharpan. Idag är jag den tråkigaste jag känner.

The Office

Jag gillar min nya chef. Vi funkar ganska bra ihop skulle jag säga, för det mesta i alla fall. Men ibland slås jag av hur olika vi är. Idag till exempel, var jag sugen på kaffe (det serveras bara te på vårt kontor och ibland behöver jag starkare grejer) och vi bestämde oss för att gå till den intilliggande bion och dess kaffeservering. Vi kommer dit och det visar sig att dörren är låst. Här skulle jag anta att de inte har öppet och gå någon annanstans, men chefen tar helt sonika fram sin egen nyckel (som jag antar att han har för biorelaterade ärenden, inte för att kunna besöka kafét utanför öppettiderna) och går in ändå. Vi kommer in och följande scen utspelar sig mellan chefen och kafépersonalen:

-Hej, vi skulle vilja ha två kaffe.
-Vi öppnar klockan fem.
-Klockan är fem.
-Nej, klockan är halv fem. Det är nog fel på din klocka.
-Vi vill ha kaffe.
-Jag kan inte hjälpa dig.

(Chefen vänder sig nu till en annan kille i personalen).

-Två kaffe.
-Om du fjäskar lite kanske jag kan bli övertalad.
-...
-Alltså, du kan ju säga hur bra jag ser ut idag eller något.
-...
-Lite bara, testa att säg något snällt.
-...
- Jag väntar...

(Den längsta pinsamma tystnad jag har upplevt på mycket länge utspelar sig).

Till slut ger kaffekillen upp och ger oss vårt kaffe. Jag börjar räkna upp pengar, men min chef säger att han minsann ska bjuda. Han gör dock ingen ansats att ta fram några pengar och mumlar istället något om att vi inte ska betala för kaffet. Jag skäms som en tonåring för sina föräldrar när vi sätter oss ned, på det fortsatt stängda kafét, och intar vårt fika.

(Han betalar som tur är på vägen ut och skammen lättar något).

Obetald

Jaha, tydligen förväntas jag komma in och jobba på en lördag också. Eftersom jag inte har råd att göra mig ovän med några som helst kontakter, hur osannolikt det än må vara att det leder till ett riktigt jobb, så får jag väl helt enkelt strunta i mina helgplaner och pallra mig dit.

Will work for food

Idag fick jag betalt i frukt. Ett granatäpple för en halvdags jobb. Inte illa.

Vampire diaries

Popmorsa hade rätt. Jag saknar Young Americans-Ian. Verkar vara en ganska crappy serie dessutom.

FYI

Nu bestämde jag med F att vi kallar det för ett jobb. Den obetalda verksamhet jag ska gå till imorgon och, förhoppningsvis, en månad framöver är alltså ett jobb. Punkt slut.

Peep show

Jag läser den här boken just nu. I boken raggar Lily upp konstnären över gatan genom att helt enkelt ställa sig vid sitt fönster och klä av sig naken. Det är ju väldigt rakt på sak. Själv klär jag ogärna av mig innan jag vet att personen ifråga vill se mig naken. Trodde jag.
Men så slog det mig att jag utsätter mina grannar för precis samma sak. Varje dag. Och jag har inga som helst belägg för att de uppskattar min striptease. Antagligen tycker det att det är rätt tröttsamt att se mig vela över vad jag ska ha på mig eller se på när jag står vid fönstret och sminkar mig halvnaken.
Men jag vet med säkerhet att de uppskattade när jag gick omkring i min päronkostym för några veckor sedan. Grannen rakt över ropade till och med på sin sambo, så att de båda fick se mig i min fruktutstyrsel. Jag fick både leenden och vinkningar. Det får jag aldrig när jag är avklädd. Och det är jag väldigt tacksam för.

I terapisoffan

Har gett mig på ett nytt In Treatment-maraton, verkar som att jag gör det när jag själv är i behov av lite terapi. I säsong två är det mest de två kvinnliga patienterna som är intressanta, lessnade redan efter ett par avsnitt på Frasierpappans problem. Men vad som framför allt stör mig just nu är hur VARENDA EN av de kvinnliga patienterna antingen öppet flirtar med, eller till och med kärar ner sig i psykologen. Jag menar fine, Gabriel Byrne ser väl bra ut för sin ålder och så, men det känns inte helt realistiskt att alla dessa kvinnor skulle vilja ligga med honom. Särskilt inte Cancergirl, hon är ju för fasen tjugotre år! Om jag var tjugotre och gick i cellgiftsbehandling så tror jag att gubbsex skulle vara det sista jag tänkte på.

Istället för att duscha

Jag sitter och detaljstuderar statistiken för bloggen. Det är spännande. Idag har jag lärt mig att de flesta av mina läsare (eller kanske en enda, som är skrämmande stalkerish) bor i Bromma. Märkligt. Nästan dubbelt så många sidvisningar i Bromma som i Göteborg. Silver och brons går, mindre otippat, till Göteborg och Mölndal. Sedan är det ganska spritt, verkar ha haft en läsare i varje -köping (de verkar dock inte helt imponerade av innehållet, ingen av -köpingborna kikade in mer än en gång under månaden). Jag kan även meddela att det sökord som har lett in flest på min blogg den här månaden är "placeboeffekt", de tre stackarna lär ju ha blivit lite besvikna på innehållet. En person vardera har sökt på "jävla skit liv", "alkoholrelaterad klåda" och "mögelhantering", tror inte heller att de hittade vad de letade efter.

De språkliga problemen fortsätter

Idag verkar jag använda mina adjektiv helt random. Förstärkningsord som förstärkningsord liksom.

Jag och min radio

Hemmakväll och lyckades pricka in Radiosex för andra gången. Kan inte komma över hur grovt språk det är. Jag rodnar i min ensamhet.

En ut, en in

Jag tror på det här med skogspromenader. Det liksom får igång huvudet lite. Jag tänker klarare, får idéer och minns saker. Synd bara att det jag minns är saker som att Sydney dog redan i första Melrose Place-omgången (jag tycker inte om när folk återuppstår, ens i Spellingsåpor).
Det skulle kännas bättre om min hjärna någon gång kunde återkalla något av det jag borde ha lärt mig under mina sammanlagt 17 år i skolan. Jag får aldrig någonsin Zygmunt Bauman-flashbacks och jag kommer heller inte på rak arm ihåg vad Pythagoras egentligen ville ha sagt. Jag börjar tro att min hjärna puttar ut meningsfull kunskap och fyller på med värdelös. Betyder det här att jag måste söka jobb på Klick?

Visst är det fint att älska med rödhåriga

Vad gör man när ingen vill hänga och koncentrationssvårigheterna gör det omöjligt att öppna en bok? Testar en crappy remake så klart. Sydney var för gammal för att ens överleva första avsnittet av nya Melrose. Puckat. Varför ska man då fortsätta titta? En rödhårig Ashlee Simpson är knappast ett värdigt substitut. Nej, det här är definitivt inte en serie som är värd att slösa min bredbandskvot på. Tredje säsongen av Mad Men däremot, det gör mig lycklig på riktigt! Ska det vara rödhårigt i höst, så ska det helt klart vara underbara Christina Hendricks som sekreterarchefen Joan Holloway.

Kristen listar också

Jokes.com
Kristen Schaal - List of Goals
comedians.comedycentral.com
Joke of the Day Stand-Up Comedy Free Online Games

Världens snabbaste och jag

Inatt drömde jag att jag var tillsammans med Usain Bolt. Mitt största problem var längdskillnaden, att jag skulle vara tvungen att ha högklackat för att inte se ut som ett litet barn bredvid honom. Jag var inte heller överförtjust när han föreslog att vi skulle jogga ihop. Men annars verkade vi lyckliga.

Det enda som räknas är APK:n

Jag beställde en Vodka lime på båten igår. Bartendern såg lite osäker ut och konfererade lite med en kollega, innan hon tog fram ett högt glas och hällde i Bacardi Limon, lime och Sprite. Att lyckas pricka en av ingredienserna i en drink som har båda sina ingredienser i namnet tyckte jag inte var tillräckligt.

- Men du, jag bad ju om en VODKA Lime.
- Ojdå. Men vill du att jag ska göra en ny åt dig?
- Njae, det är ju mest det att Bacardi är svagare än vodka...
- Jaha, men jag kan dra av lite på priset om du vill.
- Ok då.

Note to self

Sluta hångla upp män i skägg. Det leder sällan till något gott.

Partey

Det där med att göra en shufflespellista och lägga ut den till allmän beskådan vågar jag inte riktigt. Så jag lägger ut grannens istället. Igår hade jag tänkt göra en tidig kväll, men grannen tänkte annorlunda. Det var födelsedagsfest på andra sidan väggen. Och eftersom jag inte kunde sova så roade jag mig med att skriva ned deras ytterst 90-talsinspirerade spellista. Mellan 00:45 och 01:10 dansades det till följande next door:

*Big in Japan - Alphaville
*Bailando - Paradisio
*Everytime we touch - Cascada
*(Någon för mig okänd eurotechnolåt med inslag av opera)
*Black or white - Michael Jackson
*Here comes the hot stepper - Ini Kamoze

Sedan följde Ja må hon leva för födelsedagsbarnet. Efter det sänktes volymen något och jag somnade till i några minuter, för att vakna till med ett ryck när det blev allsång till No limit. På det följde lite mer eurohits och, något otippat, In a box med Brainpool. Sedan måste jag ha somnat på riktigt för jag minns inte mer. Det lät i alla fall som att födelsedagsfesten var mycket lyckad. Skönt också att höra att det inte bara är jag som har varit lite dålig på att uppdatera skivsamlingen efter millennieskiftet.

Egenvård pt 3

Vad gör man när det knappt finns några jobb att söka, när självkänslan tryter och när hoppet börjar sina? Jag vet inte hur andra gör, det finns säkert en massa konstruktiva lösningar på dessa problem. Men jag väljer att klippa lugg. För med lugg har jag inte tid att oroa mig när Ekot meddelar att Sverige slår rekord i arbetslöshet. Med lugg har jag fullt upp att oroa mig för väder, vind och vågor. Ett hopplöst projekt är också ett projekt. Och jag behöver ett projekt.

Toalettfunderingar

Upptäckte precis ett bäst-före-datum på mitt nyinköpta bindpaket. Tydligen måste jag använda upp dem inom knappt två år för att vara säker på att de ska fungera som utlovat. Jag är ju en sådan där fjantig person som mer eller mindre slaviskt följer bäst-före-datumen. Men då snackar vi livsmedel, ting som ruttnar, surnar och möglar. Vad händer egentligen i juli 2011 som gör mina bindor obrukbara?

Inte bara ett tidsfördriv

Vad sa vi förresten angående barnpakten igår? Hade jag tre år på mig att skaffa en baby daddy? Det känns alldeles för nära inpå, jag vill omförhandla.

Tidsfördriv sökes

Jag kanske skulle ta och skaffa mig ett parförhållande? Eftersom mitt egna sällskap allt oftare tråkar ut mig och jag samtidigt dras med den förbannade socialfobin så vore kanske ett stycke partner rätt väg att gå. Jag tänker att det är bäst att passa på nu medan jag är mellan jobb och därmed har all tid i världen att lära känna en ny person. Synd bara att ovan nämnda fobi gör det knepigt att lära känna nya människor.

Egenvård pt 2

Tokpromenerande. Det är en viktig ingrediens i min jobblösa vardag. Under min förra arbetslöshetsperiod promenerade jag som en vettvilling, just för att hålla mig från att bli tokig. Jag tror att det fungerar. Eller ja, det får mig att bli något mindre galen i alla fall. Den här veckan tänkte jag därför byta ut färgterapin mot skogspromenader. Men så kom blåsorna igår. Två och en halv timme av tokpromenerande i nya skor brukar leda till blåsor. Så idag testar jag en terapi bestående av mintkarameller och Ugly Betty. Fungerar mindre bra.

Det där med att hålla kvar en fot i arbetslivet

Samtal med chefen kl. 13.25:

-Du vet i fredags när du ringde och frågade om jag kunde hoppa in och jobba..?
-Mm.
-Jag sa ju aldrig varför jag var upptagen.
-Näe...
-Jo, det var så att jag var tvungen att sy en päronkostym förstår du.

Egenvård

Fortfarande för snål för att skaffa mig en psykolog, så jag testar andra former av terapi. Den här veckan: färgterapi. Igår var jag turkos, idag gul. Och ja, livet blir marginellt festligare i kulörta strumpbyxor. Jag har dessutom strukit ovanligt många punkter på min att-göra-lista idag. Så 39 kronor för ett par kycklingben ser än så länge ut att vara en god investering.

Jag är kär

Patetiska jävla skitliv

Jag är inte ens officiellt arbetslös än, men jag håller redan på att bli en pöl av en människa. Jag fungerar inte. Jag sover alldeles för länge. Spenderar alldeles för mycket tid framför VM. Skriver att-göra-listor och skiter i att göra det som står listat. Ringer R efter ett år av sund ickekontakt. Kliar. Den här apatin känns alltför bekant och jag orkar det inte längre.

Saker man inte bör säga till sin hypokondriska dotter

"Du har inte funderat på om det kan vara skabb då?".

Saker man inte bör säga till sin mamma

"Jag ska nog testa en vit vecka. Jag börjar tro att de där kliande utslagen är alkoholrelaterade".

Söndag i soffan

Men vad gjorde man innan då? Tiden f.q. (före quizzandet), jag minns det knappt.
Jag har ägnat kvällen åt att gräma mig över att jag missade 100-metersfinalen, självdiagnostiserat min klåda (lutar åt att jag har någon form av nässelutslag), ätit annat än pizza och friterat, ätit Lejonet och Björnen, ätit knäcke, sökt bekräftelse men blivit hänvisad till mobilsvar, och sett ett halvt avsnitt av the Wire. Sjukt rastlös. Och nu har jag domningar i handen igen. Fan också, det får inte vara något neurologiskt! Jag skulle inte bli någon Michael J Fox om jag drabbades av Parkinsons eller annan valfri överjävlig sjukdom. Jag skulle bli en bitter (bittrare) och sorglig person och antagligen alkoholiserad också. Så snälla, låt det vara godartad sockerdricka i fingrarna!

Att ta beslut på en söndag

Till de som precis såg en mycket förvirrad tös vid glassdisken i en av Göteborgs större livsmedelsbutiker vill jag bara säga:
Nej, jag är inte psyksjuk. Jag behövde de där tre varven.

Dagens bästa

-Har du funderat något kring kulör?
-??
-Vilken kulör vill du ha? Svart, vit...
-Har ni något mittemellan?

Nu är det inte roligt längre

Klasse till en kund vid 16-tiden:
"Polackerna jobbar ju mot mat, de är Europas negrer vet du".

Två timmar senare, till mig:
"Så din pappa är iranier alltså? Hur känns det att vara halvarab då?"

Semestern, dag 7

Känner mig oförskämt läcker idag. Är det bakfyllan, Britney eller kanske semestern som gör det? Det går nog över snart.

Semestern, dag 5

Ok, nu har jag bakat bagels, lagat riktig mat, försökt jogga och kollat av diverse jobbsajter. Nu räcker det. Vad min semester behöver är sol och värme. Jag vill bada. Jag vill bli sådär lagomt solbränd. Jag vill dricka drinkar. Jag vill inte stressa över bristen på framtidsplaner. Det är mycket lättare att stressa av under solen, så snälla rara SMHI - ge mig lite sol!

Semestern, dag 1

Bra start på semestern.

En stor cappuccino?

Och ett 100-kronorsfynd.

Pestens tid

Lagom till min semester verkar vi ha fått oss ett fall av svininfluensa på färgavdelningen. Jag följer hysterin med spänning. M reagerade genast med att tvätta alla ytor som den (befarat) smittade kunde tänkas ha rört vid, propsa på att vi skulle köpa in handsprit och förbjuda mig att peta mig i vare sig ögon eller näsa. Jag tycker mest att det är komiskt. Jag är mycket mer orolig för mina återkommande svimningskänslor och värken i vänster axel än ett möjligt fall av svininfluensan. Hjärntumör eller skelettcancer är nog bra mycket jävligare än en liten flunsa.

Samtal med psykologstudent över öl nr 5

"Min terapeut verkade uppriktigt oroad när jag gjorde slut med henne. Enligt henne var jag praktiskt taget suicid".

113 kronor i timmen

Nej, jag kände inte för att göra ett hembesök efter arbetstid. Inte ens ett kort, och inte ens om jag skulle få skjuts hem efteråt. Jag känner sällan för att göra hembesök ens på arbetstid.
Är det vanligt att folk i min bransch är så pass engagerade i sina jobb att de faktiskt följer med kunderna hem för att titta på rummen de ska blanda färg till? För mig räckte det gott och väl att se gardinen och kuddfodralet, jag kände inte att jag behövde se hela rummet.
Men jag antar att jag får skylla mig själv. För just den här kunden har jag faktiskt gjort hembesök hos förut. Nej, inget snuskigt. Bara jag, min färgkarta, den mycket påstridiga kunden och hans son.
Men inte ikväll. Ikväll ville jag hellre hem och titta på sydstatsvampyrer än hem till en färgblind och titta på hans blivande fondvägg.

Sad old lady

Försökte jag på allvar dela med mig av min "visdom" till en 23-årig konstskolestudent igår? Jag är fan gammal.

Farliga substanser

Samtal mellan två kunder, en dansk och en svensk:

-Och så ska vi ha en oljebaserad färg till listerna.
-Naej, vi ska ha vannbasert för faen! Ikke noe lacknafta!
-Nähä, men röka hasch det går bra?

Gissa vem

Jag jobbar nästan bara sena kvällar eftersom min chef ogillar mig (eller förlåt, tycker att jag inte har "bevisat" att jag förtjänar de mer mänskliga tiderna). Men så i fredags slutade jag redan klockan halv fyra. Tänk så mycket man kan göra när man slutar så tidigt! Jag hann till exempel köpa en bikini, städa lägenheten och se jättemånga avsnitt av ännu en sjukhusserie.
Att jag slutade så tidigt innebar även att jag gick miste om min nya kollegas ingående beskrivning av sitt sexliv. Jag känner dock, efter att ha fått det återberättat för mig av tredje part, att det faktiskt finns vissa saker som jag inte vill veta om min nya arbetskamrat. Jag vill till exempel inte veta att han vid 58 års ålder fortfarande tycker att det är spännande att utöva sin älskog inför åskådare, eller exakt vad han gillar att göra med "sin kvinna" inför den intet ont anande publiken (förresten är "musa" en för mig tidigare obekant synonym till oralsex, som jag efter mycket kort övervägande har bestämt mig för att inte anamma). Det enda jag verkligen vill veta är i vilken sjö det här brukar utspela sig. Så att jag kan undvika den för all framtid.

Het

Vad jag inte skulle ge för en vampyr i sängen i natt. Jag kan vara utan blodet och bitandet, det är inte det som lockar. Det är kroppen jag vill åt. En iskall vampyrkropp som kan hålla nere min kroppstemperatur på en behaglig nivå natten igenom. Jag är den första att uppskatta den här sommarvärmen, på dagen vid sjön, men på natten vill jag ha det svalt. Så en 300-årig vampyr utan blodcirkulation vore nog den perfekta sängkamraten. Sedan skulle det ju inte vara fel med sällskapet heller.

Kl. 17:23 idag

Klasse i samtal med en kund.

-Har ni förresten några tips på målerifirmor som man kan vända sig till?
-Nej, men jag är ju gammal målare så jag kanske skulle kunna ta det.
-Har du egen firma då?
-Nej, nej jag kör svart!
-Ok...
-Ta mitt nummer så kan du ju höra av dig om du vill!

Död inombords

Idag känner jag mig som quizmastern.

Dagens Klasse

"Nämen var det där Sara, hon var ju rätt snygg idag".

Den 25 juni 2009

Idag har jag lärt mig att solskyddsfaktor är en bra grej trots allt, att det är dags att sluta påstå att jag är "rätt bra på att sätta huvudstäder i amerikanska delstater" och att det där med bebisar och gälar nog bara var hittepå. Jag är sorgligt nog mycket dummare än jag tror.

Det där med första intrycket

Vi har fått en sommarvikarie. En medelålders gubbe som har jobbat som målare och haft en egen färgbutik. Vi kan kalla honom Klasse. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Klasse.

-Idag kom Klasse tjugo minuter försent, igår likaså.
-På frågan vad Klasses planer för hösten är svarar han "svartjobb, Casino Cosmopol och glida runt litet".
-Vid två-tiden ser Klasse ett gäng buddistmunkar och utbrister "titta, det står ett gäng bögar vid kassan!".
-När jag och min kollega båda står och blandar färg kommenterar Klasse det med "det är så sexigt att se på när kvinnor arbetar".

En äkta vän

- Jag funderar på att ta upp rökning.
- Ja, gjört! Jag stödjer dig.
- ???
- Jamen alltså, förutom din hälsa så ser jag ingenting negativt med att du skulle börja röka.

Terapi

Som vanligt tror jag att skogspromenader och pyssliga projekt ska få mig på rätt köl igen. Sanningen är ju den att promenader ger mig skoskav och pyssel gör mig ilsk. För det är ju aldrig sådär mysigt som hos Martha, nej mina projekt slutar alltid med att jag blir aggro på grund av:
a) Kladdet. Färgfläckar, tapetklister och jox överallt.
b) Besvikelsen. Det blir aldrig någonsin så fint som jag har föreställt mig.
c) Tiden. Tålamodet är obefintligt, jag vill helst inte lägga mer än en dag av mitt liv på något projekt.

Idag var det alternativ c som gjorde mig irri. Jag hade inte räknat med torktiden för kvistlacken och furun får därmed leva ett dygn till, men imorgon ska min säng enligt planerna vara svart som synden. Ikväll syndades det istället med rödvin och skvaller med bästaste E. Det är egentligen den allra bästa terapin.

Kanske ändå

Lite mer än en släng

Ett urval av saker som inte brukar göra mig nervös/generad, men som på senare tid har gjort det:

- Kunder som ifrågasätter mina kunskaper om våtrumssystem.
- Ica-kassörskor.
- Tafsande kollegor.
- Att träffa på gamla hångel.
- Diskussioner om för- och nackdelarna med olika träoljor.
- Kunder som ifrågasätter mina kunskaper om målning av utomhustrappor.
- Chefer.
- Introtävlingar.
- Sexskämt.
- Att prata om mina drömmar.

Inte alls bra för min placeboeffekt

Jag kände mig ineffektiv och orkeslös redan innan, jag behövde inte det här till frukost.

Att lära känna grannskapet pt 2

F och C kallar honom Trollet. Cyklistgrannen kallar honom Grottis. Jag har inget särskilt smeknamn på honom, men jag tänker på honom som en liten tomte. En tomte som tvättar sig med citron, eldar i källaren och varje dag slår in små små paket med mystiskt innehåll i tidningspapper. Och nu, på vägen hem från jobbet, såg jag honom igen. Den här gången joggade han på löparbanorna vid ån. Han joggade baklänges. I strumplästen.

Jag har bestämt mig

Livet går sådär just nu, men valet är i alla fall klart. Nu återstår bara själva röstningsproceduren.

Att sälja färg till de färgblinda

- Jag vill ha grön lasyr.
- Ok, här har du några exempel på gröna kulörer (visar kunden tre gröna färgprover).
- Nej, de där är ju grå. Jag vill ha grön sa jag ju!
- Ok... Här är några andra (visar ytterligare tre gröna kulörer).
- Men de där är ju blå. Jag ska ha grön!
- De är GRÖNA.
- Nej, mig lurar du inte!
- Ok (jag går).

Lägesrapport, sju timmar senare

Har tagit 15 bilder på mina fötter i klackar och kommit fram till att ja, jag ska nog satsa på skor med höjd i sommar. Håret är äntligen rent efter en sväng till Friskis, fint att få användning för träningskortet trots att jag är "för sjuk" för träning.
Inget jordnötssmör till middag. Istället riktigt middag.
Jobbet har fortfarande inte sökt sig själv.
Röda skor ska det bli. Röda klackeskor.

Lägesrapport

Inget varmvatten, dag 5. Slut på jordnötssmör. En jobbansökan som inte verkar skriva sig själv.

Jag dagdrömmer om nattsömn

Varför känns det som om jag skolkar? När väckarklockan ringde i morse hade jag sovit i sammanlagt tjugo minuter. Gårdagsnatten var likadan och natten innan den med. Den här hostan driver mig till vansinne. På riktigt. Men när jag väl har gett upp om sovandet så är jag inte så fasligt sjuk. Okej att jag slemhostar och snorar, men jag har ingen feber och jag har fortfarande matlust. Så kanske borde jag vara på jobbet ändå. Men jag orkar inte. Jag måste få sova! Jag överväger starkt att ignorera apotekarens varningsord och satsa på den hostreflexhämmande medicinen, trots att den riskerar att ge mig lunginflammation. Det kan vara värt det.

Prokrastinering

Istället för att söka det där jobbet har jag sysselsatt mig med följande de senaste två timmarna:

- Funderat på hur det kommer sig att man frivilligt utsätter sig för detta och varför det är uteslutet att jag någonsin skulle göra något liknande. Jag är så jävla halvhjärtad, måste jobba på det.
- Sminkat mig. Trots att jag inte har planerat att socialisera med några andra människor idag tyckte jag tydligen att mascara var mer högprioriterat än ett potentiellt jobb.
- Utsett Locobase Repair till min nya favoritsalva.
- Gjort en att-göra-lista.
- Försökt duscha (inget varmvatten idag heller).
- Diskat, det enda på listan som är avbockat.
- Börjat oroa mig för mitt sociala liv om jag skulle få det där jobbet i Umeå, som jag alltså ännu inte har sökt.
- Och, bestämt mig för att sluta hymla om mina känslor för Bruce.

Dagens visdomsord

"I don't have a lot of personal life experience, but if I have learned anything from my Sims family, when a child doesn't see his father enough he starts to jump up and down and then his mood level will drop, until he pees himself".

Liz Lemon, 30 Rock

...

Och nu har det gått snart ett år sedan jag pratade med min far senast.

Och så datorn

Jo, den har visst också gått sönder lite.

Jo just ja...

jag råkade ta en springnota igår. Men det var absolut inte meningen. Lovar.

Var är den krossade spegeln?

Helt otroligt! Här hade jag tänkt lägga in en bild på min cykel som har drabbats av ännu en punka och en trasig växel sedan sist. Men nej, nu är det tydligen någon vajsing med den rosa mobilen också, jag kan inte längre flytta över bilder från telefonen till datorn. Fint. En ny telefon och en ny(-gammal) cykel som går sönder sammanlagt fyra gånger på mindre än en vecka. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Att lära sig säga nej

- Hej, jag ringer från föreningen Ordfront.
- Hej.
- Jag ringer för att ditt medlemskap i föreningen har gått ut.
- Japp, det stämmer. Och jag vill inte förnya det.
- Nehej, finns det någon speciell anledning till det?
- Ja, jag är less på er tidning. Jag tycker att den är ensidig och skulle behöva lite nya grepp. Jag behöver en paus helt enkelt.
- Jaha, men då säger vi så då.
- Ja, hejdå.

Svårare än så behöver det inte vara.

En dag i förnedringens tecken

Mitt cyklande varade i exakt fyra dagar innan den stora punkteringsdöden slog till. Jag övervägde att avsluta cykelkarriären där och då. Men eftersom jag har spenderat motsvarande drygt två månadskort på den där förbannade cykeln så var det inte mycket annat att göra än att försöka lappa ihop den.
Jag har patetiskt nog aldrig lyckats/orkat laga någon punka förut, men eftersom min mor bor en sisådär 100 mil bort så var det inte riktigt läge att be henne fixa det idag. Så jag tog på mig mekarkläderna och började försöka demontera cykeln. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. När jag hade suttit med hjulhelvetet i knäet i en halvtimme utan att få loss däcket kommer min cyklistgranne ut för att betrakta spektaklet. Det slutar givetvis med att han tar loss däcket, medan jag står och pratar i min rosa telefon. Jag har aldrig känt mig mer som en "tjej" än i det ögonblicket. Jag hade gladeligen betalat 300 spänn, eller vad som nu är the going rate för en punka, för att slippa den förnedringen.
Två timmar senare är punkteringen lagad och cykeln ihopskruvad.
Placerar mig istället framför datorn och får veta att min arbetskamrat (chefens son dessutom) har nosat reda på vad jag i min enfald trodde var min anonyma blogg.
I morgon blir bättre. Det måste det.

Mindre bra för hypokondrin

Fick en inbjudan till filmkväll, men jag valde det här som fredagsnöje istället. Jag lär ju ha åtminstone en av dem.

Employee of the month

Ett telefonsamtal med en potentiell kund.

- Hej, jag undrar om ni har tapetbord?
- Jorå. Vad är det för typ du vill ha? Vi har engångs-, trä- och aluminiumbord.
- Jag ska nog inte ha engångs. Hur är träbordet, det är stabilt eller?
- Nej, absolut inte. Det är fruktansvärt rangligt.
- Jaha ojdå. Men aluminiumbordet, det är bra eller?
- Njaee, bra och bra... Det är ju stabilast av de borden vi har. Men det är ju inte som ett riktigt tapetbord... du vet ett sånt som man kan få låna i färgbutiker...

Nu räcker det faktiskt

Helvetes jävlar! Det tycks inte bättre än att jag har fått en släng av social fobi också.

För att sammanfatta, saker som är jobbiga just nu:
- Jobbet. Alltid nummer ett och aldrig lyckas jag komma därifrån.
- Bostaden. Rivningshotet och hotet om att någon ska komma på att jag inte har samma namn som personen på brevinkastet.
- Snusstoppet. Eller snarare ätstörningen som följer på nikotinsaknaden.
- Fötterna. Mina ledkrämpor tycks inte bli bättre.
- Pollensäsongen. Trött, tät, kliig, grinig.

Också lite social awkwardness på det. Något måste bort. Det bara är så.

"Killbaciller" har fått en helt ny innebörd

Jag kan inte riktigt komma över att H:s experiment lyckades. Vem är så desperat efter pengar att de plockar upp en femkrona ur kissrännan? Två dagar efter löning dessutom.

Giant gay repellent umbrella

A Gaythering Storm from Jane Lynch

Läskigt nog skiljer sig parodin inte särskilt mycket från originalet.

Måste finna en hobby som inte involverar alkohol

Det ororar mig lite hur mycket jag har uppskattat mina fyllor den senaste tiden. Jag antar att det är nu, då jag redan på måndagen undrar när nästa fest ska infinna sig, som jag borde låta bli vinet helt och hållet. Men å andra sidan behöver jag mer galna upptåg i mitt liv. Och upptåg brukar sällan komma till en över kaffe och kladdkaka. Sorgligt men sant.

Tomat

Så fruktansvärt onödigt. Jag måste börja sminka mig mer, jag blev generad vid helt fel tillfälle på jobbet i fredags. Det diskuterades ligg med arbetskamrater och mitt ansikte förrådde mig. Nu kommer jag att pikas för det här i veckor framöver.
Det kommer och går det här med ansiktsrodnaden. Och nu har tydligen mina kinder bestämt sig för att gå in i en sådan period igen. Tack. Mycket värdigt för en 28-åring att gå omkring och rodna för minsta lilla sexuella fantasi. Med tanke på hur många som jag har haft sex med i tanken så kan det här bli mycket obekvämt.

Duschkonversation

Att fråga sina två grannar som kommer ut från duschen tillsammans om det finns något varmvatten kvar är väl inte samma sak som att fråga om de precis hade sex därinne? Jag väljer att tro att de skyldiga och smått generade ansiktsuttrycken endast berodde på att de faktiskt hade tagit det sista varmvattnet och inget annat.

Fler färger

Nej, inte än. Snart så. Fastnade i skivsamlingen. Måste bara återuppleva den sena tonåren och de första studentåren. Just nu genom Joni Mitchell, Ryan Adams och Pulp. Jag kände så jävla mycket mer på den tiden. Känslorna var större, mer renodlade, mer på riktigt. Jag saknar det och nu försöker jag locka fram lite äkta känslor med hjälp av Jarvis. Tragiskt måhända, men det fungerar faktiskt.
Tycker btw fortfarande att This is Hardcore är en helt fantastisk skiva. Det är alla andra som har fel.

på det fjärde ska det ske...

Startsträckeissues igen.

Att lära känna grannskapet

Det spelar ingen roll vem det är, hur sent det är, eller hur många promille personen i fråga har i blodet. Det är inte bra för egot när ens lekkamrat somnar mitt under hånglet.

Dagens bästa

- Hej, jag undrar om den här går att använda på plast (håller fram en burk röd sprayfärg)?
- Ja, vilken typ av plast är det du ska måla?
- Det är inne i mitt kylskåp.
- Ok...
- Alltså jag tycker att det är så starkt sken från lysröret där inne, så jag tänkte måla plasten runtikring lampan så att det blir lite softare.
- Eh... Jo, det skulle väl kunna funka antar jag...

Porrbelysning i kylskåpet alltså. Den var helt klart ny.

La-La-land

Äntligen är LC, Speidi och Justin-Bobby tillbaka! Skämsteve när det är som bäst. Fejkläppar, fejkbröst och fejkkänslor. Jag känner mig aldrig så normal som efter ett avsnitt av The Hills.

Barbie

Jag kan inte riktigt förlika mig med det faktum att jag numera är ägare till en rosa mobiltelefon.

Motvals

Jag trodde att jag hade kommit över det, att det bara var en tonårsfas. Men icke. Uppenbarligen tycker jag fortfarande att det är en bra idé att förolämpa och vara allmänt obstinat mot människor som jag egentligen finner intressanta. Det här kan vara svaret på varför jag så sällan skaffar mig nya vänner.

Historien upprepar sig

Jag satt och läste i min gamla blogg för att se hur jag upplevde sluta-snusandet förra gången. Och precis som jag anade så skedde precis samma sak .
Min kollega frågade idag om det inte kunde vara så att jag är gravid, med tanke på att mina dagar ägnas åt att antingen tugga på godis eller prata om vad jag är sugen på för mat. Men nej. En vanlig hederlig ätstörning känns faktiskt som en mer trolig förklaring till mitt beteende än ett bibliskt mirakeI. I den här takten kommer det dock inte dröja länge förrän det ser ut som att jag har en liten bastard i ugnen.

Summan av lasterna är konstant

Försöker göra mig av med två beroenden den här veckan. Det ena för att jag inte vill få polisen på mig och det andra för att jag gillar att ha tänder. Har inte snusat på fyra dagar nu och det känns faktiskt helt ok. Problemet för mig brukar ju inte heller vara den inledande fasen, utan snarare ledan och saknaden som uppstår när jag efter några veckor inser att jag aldrig ska få snusa mer. Det är då motivationen tryter och jag börjar festsnusa, för att sedan övergå till att ha fest varje dag och sedan är jag tillbaka där jag började igen. Snusabstinensen botas dock för närvarande med socker och nikotintugummin. Mest socker. Helt fel vecka för mina arbetskamrater att ta med två jättepåsar godis till jobbet. Jag antar att det inte är någon långsiktig lösning, eftersom min anledning att sluta med snuset var just tandhälsan. Men för närvarande får hål i tänderna anses som mindre illa än inga tänder alls.
Det andra beroendet är det värre med. Vad ska jag ta mig till utan mina serier? Jag är inne på dag två nu och hittills har botemedlet varit radio, Hitchcockboxen och ett återfall. Det ser mörkt ut. Det kan vara så att jag måste flytta, inte på grund av rivningshotet eller svartkontraktet, utan avsaknaden av tevemottagning i lägenheten.

Papphammar

Jag förstår inte varför Gud, eller vem det nu är som bestämmer, alltid ska straffa mig när jag försöker göra någonting bra. Hade efter alldeles för lång väntan bestämt mig för att putsa fönstren idag. Jag hatar att putsa fönster, det blir ju aldrig någonsin helt bra. Och i det här hemmet är fönsterputsning dessutom direkt livsfarligt, eftersom fönstren öppnas utåt och man således måste leka balanskonstnär samtidigt som man putsar.
Det gick ändå ganska bra med köksfönstret. Det blev synbart renare och jag ramlade inte över kanten. Men sedan kom det feta straffet. Jag vet inte hur jag lyckades. Av någon anledning tar jag stöd med ena foten på kanten av vardagsrumsbordet, och då händer det. Bordet välter och rasar ihop samtidigt. Jag hamnar i kläm mellan bordsskivan och elementet, med en mindre fotskada som följd. Jag såg blod, men inga brutna ben som det verkar. Värre gick det dock för bordet. Mitt fina soffbord består numera av fem delar. Fem delar som säkert går att spika ihop om man är något sånär händig, men jag är alldeles för arg för att vare sig snickra eller putsa färdigt fönstret. Jag väljer att lägga ner all form av arbete för dagen och ägna mig åt att tycka synd om mig själv istället.

Drömfångare

Jag råkade köpa fel B-vitamin sist jag var i hälsokostaffären. Så nu har jag en burk extra stark B6 ståendes hemma. Jag hade redan börjat knapra pillren innan jag upptäckte att jag hade köpt fel. Så jag var givetvis tvungen att kolla upp vad B6 är bra för och om det kan tänka sig att ett tillskott ändå kunde vara bra för mig. Det verkar mycket otroligt att jag skulle lida av B6-brist och det är tydligen inte så bra att överdosera vitaminen, så jag ska nog sluta äta dem. Men en rolig bonuseffekt är denna:
"För den som är intresserad av drömmar kan B6-vitamin vara intressant. Ett tillskott på kvällen ger ofta livliga drömmar som är lätta att komma ihåg ".

Det verkar fungera. De senaste nätterna har jag haft följande drömmar:
Natt 1: Befinner mig i någon sorts festlokal. Det verkar som att vi väntar på något. Rätt mycket folk som sitter i klungor. Jag sitter i en grupp av 6-7 personer och umgås på ett mycket civiliserat sätt. Då kommer F stormandes in i rummet, och till skillnad från alla andra är hon naken på överkroppen. Hon är i gasen, inte nödvändigtvis på ett onyktert sätt, men väldigt glad och energisk. Eftersom det inte finns någonstans att sitta så väljer F att flytta runt från knä till knä, lätt åmandes, på dem som sitter runt bordet. Folk blir rejält obekväma och jag skäms lite över min nakna vän, som å sin sida inte alls förstår varför vi är så "stela och tråkiga".

Natt 2: Barack Obama är hemma hos mig. Vi har tydligen ätit middag tillsammans (inte som en dejt, jag tror att vi var fler, men drömmen fokuserade på presidenten) och jag blir sugen på en kopp kaffe. Obama läxar upp mig och menar att det absolut inte går för sig att dricka kaffe så pass sent på kvällen. Så vi hamnar i en diskussion om för- och nackdelarna med decaf. Jag minns honom som en mycket trevlig man, även om jag personligen inte har så mycket till övers för koffeinfritt kaffe.

Natt 3: Kommer jag faktiskt inte ihåg, men det var en mycket kort natt.

Natt 4: Inatt drömde jag bland annat att jag hånglade med en av mina vänner. Väldigt barntillåtet och påklätt, men riktigt trevligt.

Park Lane

Fantastiskt vad roligt man kan ha det en kväll på Avenyn. Hur kan jag ha missat det här?

Revolutionary Road

Bra skådespelare, bra manus, bra årtionde. På det hela en mycket bra film. Utom på en punkt - hur tänkte författaren när han gav 50-talsfrun namnet April egentligen? Är det bara jag, eller är inte April ett typiskt strippnamn? Leo var helt trovärdig som en Frank, men Kate såg definitivt inte ut som en April.

Söndagsångest för helgarbetare

Nej, istället för att skriva det där inlägget om dagens ångesttillstånd så tror jag att jag ska gå och köpa lite choklad. Ältande är nog bra till en viss gräns. Men den gränsen har jag trampat över för längesedan. Nu ska jag självmedicinera med schweizernöt istället.
Och så lite vampyrer på det.

Oväntat

Idag tyckte jag att det var riktigt trevligt att jobba.

Leve värdekonservatismen!

Jag tänkte skriva någonting om den däringa skilsmässodebatten som jag inte hörde talas om förrän i dag på Studio Ett, men som tydligen har pågått ett tag. Men orka. Debatten är ett skämt, ingen tror väl på riktigt att människor tar ut skilsmässa för att det har blivit trendigt?
Men jag blir alltid lite till mig när jag snubblar över sånt här. Det liksom pirrar till lite när jag hör att Gudrun och Galenpannan ska debattera i radion. Och det stör mig att jag finner det mycket mer intressant än att militären i Colombia skjuter ihjäl civila, eller annan valfri betydelsefull nyhet. Men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker helt enkelt att det är fascinerande med extremer, och då särskilt när de drar åt motsatt håll från mina övertygelser. Det är därför jag ser varenda sektdokumentär jag kan komma över, och till och med kan tänka mig att kolla på Debatt om tanten med förklädet är med.

Måste äta fler pepparkakor

Nu har jag och min fotvårta varit på badhuset. Jag är ond. Jag vet.

Utmaningen

E:s senaste påfund. Det kan säkert vara bra för mig, men just nu känns det mest besvärligt.

Både och

Rastlös och lat på samma gång. Det är mitt värsta tillstånd. Det brukar inte inträffa på söndagar, men idag verkar det inte bättre. Söndagar är annars dagen jag med gott samvete brukar tillbringa liggandes i sängen och soffan. Jag brukar avstå från tyngre aktiviteter än att klicka upp ett nytt avsnitt av serien eller vända blad i boken. Men idag får jag nästan lite dåligt samvete av tanken på att gå och lägga mig i sängen igen, känner att jag nog borde gå ut i solen eller baka bröd eller diska färdigt. Vad jobbigt och onödigt. Vilodagen är ju till för just vila. Jag ska bannemej tvinga mig själv att gå och lägga mig under täcket och läsa nu. Jag kan vara produktiv i morgon.

Min apotekare

Jag saknar min L. Igår köpte jag Riket-boxen och lagade Rösti till middag. Idag lagade jag brunsås. Tre saker jag kanske aldrig hade upptäckt om det inte vore för L.
Ok, brunsås hade jag nog testat innan L kom in i mitt liv. Men L tog brunsåsen till nya höjder, det blev liksom en ritual. Söndagsmiddag eller vardagslyx, med brunsåsen blev måltiden något alldeles speciellt. Det var gott idag också, men det var inte samma sak.

Regression

Jag spotifyar Refused, Courney Love, Rage against the machine och Guns 'n' Roses. Är jag arg? Är jag 15? Är jag fantasilös? Jag vet faktiskt inte. Men det är ett bra soundtrack till den där bloggen som E tipsade om, som jag inte kan sluta sträckläsa. Vilken djävla bergochdalbana. Jag är inte så säker längre på att det är passion jag vill ha. Verkar lite småjobbigt. Jag skulle antagligen få ännu mindre gjort. Fast ändå, jag gillar ju bergochdalbanor. Jag gör ju det.

Självkännedom

Ibland tänker jag att 28 är ganska många år. Att man, om man har umgåtts dagligen med sig själv i snart 30 år, borde känna sig själv utan och innan. Men ibland blir det så uppenbart att ålder inte alls har med saken att göra. Vissa saker tar helt enkelt lite längre tid. För E till exempel, har det tagit 28 och ett halvt år att hitta sin rätta BH-storlek. Jag har själv haft koll på att jag är en 70A i åtminstone tolv år nu. Men jag har ingen aning om jag är en person som tror eller inte tror på spöken. Hur kan jag inte veta det?

Trovärdighetsproblem?

Jag har precis upptäckt P4 Göteborgs motsvarighet till Fråga Lund - Alltinget. Älskar sådant. En samling människor som är sjukt belästa inom sina specifika områden, och är pedagogiska nog att kunna förmedla sina kunskaper till sådana som mig, som aldrig orkat nörda ner sig ordentligt i något ämne. Det ska definitivt poddas.
Men roligast av allt, och det här skulle nog aldrig ha hänt i Lund, är att en av panelmedlemmarna heter Snuttan. Professor Snuttan.

Fat camp

8:30 - Välkomstfika. Kaffe och fralla. Hoppar över kaka och croissant.
9:00 - Kursen börjar.
10:20 - "Bensträckare". Kaffe och mjukglass med strössel. Hoppar över popcorn och frukt.
10:35 - Lite mer kurs.
12:10 - Lunch. Förrätt, huvudrätt, kaffe och kaka.
13:00 - Grupparbete.
14:45 - Eftermiddagsfika. Kaffe och popcorn. Hoppar över kärleksmums. Överväger påtår på mjukglassen, men avstår.
15:00- Mer grupparbete. En godis slinker ned.
15:50 - Hemgång.

Jag vet inte riktigt om jag lärde mig något nytt på "färgskolan", men mätt blev jag definitivt.