Papphammar

Jag förstår inte varför Gud, eller vem det nu är som bestämmer, alltid ska straffa mig när jag försöker göra någonting bra. Hade efter alldeles för lång väntan bestämt mig för att putsa fönstren idag. Jag hatar att putsa fönster, det blir ju aldrig någonsin helt bra. Och i det här hemmet är fönsterputsning dessutom direkt livsfarligt, eftersom fönstren öppnas utåt och man således måste leka balanskonstnär samtidigt som man putsar.
Det gick ändå ganska bra med köksfönstret. Det blev synbart renare och jag ramlade inte över kanten. Men sedan kom det feta straffet. Jag vet inte hur jag lyckades. Av någon anledning tar jag stöd med ena foten på kanten av vardagsrumsbordet, och då händer det. Bordet välter och rasar ihop samtidigt. Jag hamnar i kläm mellan bordsskivan och elementet, med en mindre fotskada som följd. Jag såg blod, men inga brutna ben som det verkar. Värre gick det dock för bordet. Mitt fina soffbord består numera av fem delar. Fem delar som säkert går att spika ihop om man är något sånär händig, men jag är alldeles för arg för att vare sig snickra eller putsa färdigt fönstret. Jag väljer att lägga ner all form av arbete för dagen och ägna mig åt att tycka synd om mig själv istället.

Drömfångare

Jag råkade köpa fel B-vitamin sist jag var i hälsokostaffären. Så nu har jag en burk extra stark B6 ståendes hemma. Jag hade redan börjat knapra pillren innan jag upptäckte att jag hade köpt fel. Så jag var givetvis tvungen att kolla upp vad B6 är bra för och om det kan tänka sig att ett tillskott ändå kunde vara bra för mig. Det verkar mycket otroligt att jag skulle lida av B6-brist och det är tydligen inte så bra att överdosera vitaminen, så jag ska nog sluta äta dem. Men en rolig bonuseffekt är denna:
"För den som är intresserad av drömmar kan B6-vitamin vara intressant. Ett tillskott på kvällen ger ofta livliga drömmar som är lätta att komma ihåg ".

Det verkar fungera. De senaste nätterna har jag haft följande drömmar:
Natt 1: Befinner mig i någon sorts festlokal. Det verkar som att vi väntar på något. Rätt mycket folk som sitter i klungor. Jag sitter i en grupp av 6-7 personer och umgås på ett mycket civiliserat sätt. Då kommer F stormandes in i rummet, och till skillnad från alla andra är hon naken på överkroppen. Hon är i gasen, inte nödvändigtvis på ett onyktert sätt, men väldigt glad och energisk. Eftersom det inte finns någonstans att sitta så väljer F att flytta runt från knä till knä, lätt åmandes, på dem som sitter runt bordet. Folk blir rejält obekväma och jag skäms lite över min nakna vän, som å sin sida inte alls förstår varför vi är så "stela och tråkiga".

Natt 2: Barack Obama är hemma hos mig. Vi har tydligen ätit middag tillsammans (inte som en dejt, jag tror att vi var fler, men drömmen fokuserade på presidenten) och jag blir sugen på en kopp kaffe. Obama läxar upp mig och menar att det absolut inte går för sig att dricka kaffe så pass sent på kvällen. Så vi hamnar i en diskussion om för- och nackdelarna med decaf. Jag minns honom som en mycket trevlig man, även om jag personligen inte har så mycket till övers för koffeinfritt kaffe.

Natt 3: Kommer jag faktiskt inte ihåg, men det var en mycket kort natt.

Natt 4: Inatt drömde jag bland annat att jag hånglade med en av mina vänner. Väldigt barntillåtet och påklätt, men riktigt trevligt.

Park Lane

Fantastiskt vad roligt man kan ha det en kväll på Avenyn. Hur kan jag ha missat det här?

Revolutionary Road

Bra skådespelare, bra manus, bra årtionde. På det hela en mycket bra film. Utom på en punkt - hur tänkte författaren när han gav 50-talsfrun namnet April egentligen? Är det bara jag, eller är inte April ett typiskt strippnamn? Leo var helt trovärdig som en Frank, men Kate såg definitivt inte ut som en April.

Söndagsångest för helgarbetare

Nej, istället för att skriva det där inlägget om dagens ångesttillstånd så tror jag att jag ska gå och köpa lite choklad. Ältande är nog bra till en viss gräns. Men den gränsen har jag trampat över för längesedan. Nu ska jag självmedicinera med schweizernöt istället.
Och så lite vampyrer på det.

Oväntat

Idag tyckte jag att det var riktigt trevligt att jobba.

Leve värdekonservatismen!

Jag tänkte skriva någonting om den däringa skilsmässodebatten som jag inte hörde talas om förrän i dag på Studio Ett, men som tydligen har pågått ett tag. Men orka. Debatten är ett skämt, ingen tror väl på riktigt att människor tar ut skilsmässa för att det har blivit trendigt?
Men jag blir alltid lite till mig när jag snubblar över sånt här. Det liksom pirrar till lite när jag hör att Gudrun och Galenpannan ska debattera i radion. Och det stör mig att jag finner det mycket mer intressant än att militären i Colombia skjuter ihjäl civila, eller annan valfri betydelsefull nyhet. Men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker helt enkelt att det är fascinerande med extremer, och då särskilt när de drar åt motsatt håll från mina övertygelser. Det är därför jag ser varenda sektdokumentär jag kan komma över, och till och med kan tänka mig att kolla på Debatt om tanten med förklädet är med.

Måste äta fler pepparkakor

Nu har jag och min fotvårta varit på badhuset. Jag är ond. Jag vet.

Utmaningen

E:s senaste påfund. Det kan säkert vara bra för mig, men just nu känns det mest besvärligt.

Både och

Rastlös och lat på samma gång. Det är mitt värsta tillstånd. Det brukar inte inträffa på söndagar, men idag verkar det inte bättre. Söndagar är annars dagen jag med gott samvete brukar tillbringa liggandes i sängen och soffan. Jag brukar avstå från tyngre aktiviteter än att klicka upp ett nytt avsnitt av serien eller vända blad i boken. Men idag får jag nästan lite dåligt samvete av tanken på att gå och lägga mig i sängen igen, känner att jag nog borde gå ut i solen eller baka bröd eller diska färdigt. Vad jobbigt och onödigt. Vilodagen är ju till för just vila. Jag ska bannemej tvinga mig själv att gå och lägga mig under täcket och läsa nu. Jag kan vara produktiv i morgon.

Min apotekare

Jag saknar min L. Igår köpte jag Riket-boxen och lagade Rösti till middag. Idag lagade jag brunsås. Tre saker jag kanske aldrig hade upptäckt om det inte vore för L.
Ok, brunsås hade jag nog testat innan L kom in i mitt liv. Men L tog brunsåsen till nya höjder, det blev liksom en ritual. Söndagsmiddag eller vardagslyx, med brunsåsen blev måltiden något alldeles speciellt. Det var gott idag också, men det var inte samma sak.

Regression

Jag spotifyar Refused, Courney Love, Rage against the machine och Guns 'n' Roses. Är jag arg? Är jag 15? Är jag fantasilös? Jag vet faktiskt inte. Men det är ett bra soundtrack till den där bloggen som E tipsade om, som jag inte kan sluta sträckläsa. Vilken djävla bergochdalbana. Jag är inte så säker längre på att det är passion jag vill ha. Verkar lite småjobbigt. Jag skulle antagligen få ännu mindre gjort. Fast ändå, jag gillar ju bergochdalbanor. Jag gör ju det.

Självkännedom

Ibland tänker jag att 28 är ganska många år. Att man, om man har umgåtts dagligen med sig själv i snart 30 år, borde känna sig själv utan och innan. Men ibland blir det så uppenbart att ålder inte alls har med saken att göra. Vissa saker tar helt enkelt lite längre tid. För E till exempel, har det tagit 28 och ett halvt år att hitta sin rätta BH-storlek. Jag har själv haft koll på att jag är en 70A i åtminstone tolv år nu. Men jag har ingen aning om jag är en person som tror eller inte tror på spöken. Hur kan jag inte veta det?

Trovärdighetsproblem?

Jag har precis upptäckt P4 Göteborgs motsvarighet till Fråga Lund - Alltinget. Älskar sådant. En samling människor som är sjukt belästa inom sina specifika områden, och är pedagogiska nog att kunna förmedla sina kunskaper till sådana som mig, som aldrig orkat nörda ner sig ordentligt i något ämne. Det ska definitivt poddas.
Men roligast av allt, och det här skulle nog aldrig ha hänt i Lund, är att en av panelmedlemmarna heter Snuttan. Professor Snuttan.

Fat camp

8:30 - Välkomstfika. Kaffe och fralla. Hoppar över kaka och croissant.
9:00 - Kursen börjar.
10:20 - "Bensträckare". Kaffe och mjukglass med strössel. Hoppar över popcorn och frukt.
10:35 - Lite mer kurs.
12:10 - Lunch. Förrätt, huvudrätt, kaffe och kaka.
13:00 - Grupparbete.
14:45 - Eftermiddagsfika. Kaffe och popcorn. Hoppar över kärleksmums. Överväger påtår på mjukglassen, men avstår.
15:00- Mer grupparbete. En godis slinker ned.
15:50 - Hemgång.

Jag vet inte riktigt om jag lärde mig något nytt på "färgskolan", men mätt blev jag definitivt.

S3502-B

Inte ens fruktsalladen var särskilt god idag. Fruktsallad brukar annars vara ett säkert kort när dagen känns trist och PMS:en gör den tristare. Men nej, inte idag. Dagens gråblå hål finns det tydligen inget botemedel mot. Det skulle vara morgondagen då.
Jag borde inte ha snålat in på hallonen.