18.8.09
Patetiska jävla skitliv
Jag är inte ens officiellt arbetslös än, men jag håller redan på att bli en pöl av en människa. Jag fungerar inte. Jag sover alldeles för länge. Spenderar alldeles för mycket tid framför VM. Skriver att-göra-listor och skiter i att göra det som står listat. Ringer R efter ett år av sund ickekontakt. Kliar. Den här apatin känns alltför bekant och jag orkar det inte längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men sluta ring R, börja stamma på Kellys istället. Ragg är egentligen lättfixat för dig om du bara blir aningens bättre på att visa ditt intresse. Typ som i att inte bara dissigt vifta bort någons förslag om att ses nästa söndag...hrm.
I övrigt förstår jag helt var du befinner dig. Svårt själv att komma på vad som är mest förödande, ett jobb man inte trivs med eller arbetslöshet. Bortsett från det ekonomiska då.
Men det här är nog tänkt att bli upptakten till något bättre, vi kör hårt på det Sara.
Var det så här vi tänkte oss att en 29-årig tillvaro skulle vara? Helvete heller. Nu är det fanimej dags att vi hittar rätt.
Du Sara helt allvarligt så tror jag inte vi tänkte speciellt mycket på framtiden när vi var unga. Vi var så mitt upp i våran ångest, levde i nuet så att säga. Möjligtvis fantiserade vi om hur det skulle vara att behöva välja mellan låt säga, han med läpparna eller anorektikern.
Jag tror hårt på att bara bestämma något och rusa på, fullt ös bara utan att tänka. Förslagsvis åt ett annat håll än det vi kört på de sista åren eftersom det inte verkar vara en speciellt trivsam färd även om den såg fin ut på kartan. Metaforer ahhh...
Känns som att det är själva tänkandet som är problemet. Jag tänker - alltså är jag fylld av ångest.
Skicka en kommentar