Bimboteve

Jag borde: gå och köpa strumpbyxor och kaffe.
Istället: tittar jag på ännu ett avsnitt av The Hills.

Emma, du hade rätt, det är sjukt beroendeframkallande.

Julen - en snabbgenomgång

Måndag
Hemkomst.
Trött och hungrig efter en natt i sittvagn hoppar jag på bussen till mamma. Går smidigt fram till universitetet då vi stannar mitt i en backe som för dagen visar sig vara en isbana. Välkommen till Norrland! Väntar en kvart på en sandbil, men inser att det kan dröja ett bra tag. Går tillbaka en hållplats och väntar på nästa buss. Den nya bussen klarar sig uppför backen och blir istället stillastående vid nästa hållplats. Där det är helt plant... Vi står och slirar några minuter innan busschauffören ger upp och ringer sandbilen.
Hemma en halvtimme senare och kan äntligen koncentrera mig på frukosten.
Tisdag
Vilodag.
Åker inte skidor.
Äter.
Julafton
Tar bussen till skogen.
Läser The God delusion under färden. Richard Dawkins ateistbibel känns som passande lektyr innan kyrkobesöket, som i år inte gick att slingra sig ur. Ser Maud i kyrkan. Maud har päls!
Fika.
Julbord del I.
Kalle Anka.
Julbord del II. Blir pikad för nionde året i rad för att jag inte äter av kalkonen. Och jag vet ju att de har rätt, jag vet att om jag smakar den där fågeln (och den gudomliga såsen) så skulle det vara det godaste jag har ätit under 2008. Men nej, Quorn i år igen.
Överraskning. Det ringer på dörren, och så sker det där som bara sker i Disneyfilmer. Det står en hoper människor utanför som vill sjunga julsånger för oss. Mammorna rörs till tårar.
Tomten kommer.
Sällskapsspel. Byter ut det traditionsenliga TP mot När då då?
Ris á la Malta.
Mera sällskapsspel och godis.
Ostbricka.
Somnar/svimmar av all mat.
Juldagen
Fortfarande i skogen.
Julbordsrester.
Sällskapsspel.
Skoterlek.
Annandagen
Träffar inte R.
Åker inte skidor.
Hittar ingen nyårsklänning på rean.
Hemvändarkväll. Ser en handfull jag känner (om man nu kan räkna en Sahara Hotnights-medlem och en Komedasångerska till folk man känner...). Ingen dans är för lite dans. Falafel på H&H, som på den gamla goda tiden.
Lördag
Planerar att åka skidor.
Ställer in skidturen då det visar sig att MP3-spelaren är urladdad.
Söndag
Helgar vilodagen framför teven.
Måndag
Pulkaåkning.
Jag och F pälsar på oss ordentligt och beger oss till backen som tydligen har blivit 18 meter högre sedan vi var där sist. Blir efter första dödsåket tillsagda att försöka hålla oss ifrån att krocka med slalomåkarna. Skulle vilja påstå att det är bra mycket lättare att svänga på ett par skidor än i ett tefat. Men ok, vi försöker hålla oss till pulkadelen av backen.
Skadar nacken i dödsåket.
Påbörjar hemfärd. På stationen får jag veta att vi ska åka buss till Vännäs, för att sedan ta tåget därifrån istället. Vad de inte nämnde var att tåget var lite försenat. En sisådär fyra och en halv timme försenat. Kan vara den längsta tid jag någonsin har spenderat i Vännäs. Synd att jag bara såg vänthallen.
Väl på tåget försöker jag hitta en bra sovposition för min sargade nacke. Det går inte.
Tisdag
Nackontet har nu spritt sig till resten av ryggen.
Tycker synd om mig själv och tröstar mig med The Hills och Ipren.

Önsketänkande

Nu har det gått 16 timmar sedan jag önskade en låt och under den tiden har Mitt Piano spelats två gånger och Killers likaså. Tycker även att jag hör Glasvegas var och varannan gång jag slår på P3. Var är min låt??

Spelkväll i Fredriksdal

Finns det någon övre åldersgräns då det inte är ok att vara en dålig (usel) förlorare längre?

På tal om avlopp

Frida, kommer du ihåg vad den där läskiga filmen om mannen i avloppet som vi såg i Uppsala hette? The Zinc?
Den gjorde för min avloppsfobi ungefär vad Imse vimse spindel gjorde för min spindelfobi. Jag hade mardrömmar i veckor.

Till min framtida sambo

Glöm allt jag har sagt om humor, värderingar och matpreferenser. Det finns något som är viktigare. Något som absolut inte är förhandlingsbart. En potentiell deal breaker.
Om jag någon gång skaffar mig en ny sambo (och en dusch) måste denne vara beredd att ta fulla ansvaret för avloppssituationen. Nej, det är inte rättvist. Ja, jag vet att jag tappar sjukligt mycket hår och rakar benen oftare än jag borde. Men det spelar ingen roll. Jag befattar mig inte med avlopp. En enda gång har jag gett mig på att gräva runt bland hår och hudavlagringar och jag spydde lite i munnen på kuppen. Så nu ser jag mig tvungen att ta till kemikalier när jag mina avlopp börjar klogga igen. Och det ger mig visserligen miljöångest, men kräks i munnen är också ångestframkallande.
Så, den framtida sambon bör alltså vara äckelimmun (jag har även grava problem med mögelhantering), alternativt älska mig så mycket att lite kräks i munnen är ett litet pris att betala för att få bo med mig.

P.S. Tusen tack kära granne som har rensat avloppet i duschen. Är du månne singel ?

Dagen so far

10.20 Vaknar.

10.30 Serier i sängen.

11.00 Mad men + frukost.

13.30 På spåret. Tar ingen stad, ett år fel på ReTur, kan frågan om ved (vilken ingen av de tävlande klarar).

14.05 Inser att jag har glömt bort systemet. Bestämmer mig för att folköl är att föredra framför en tur till Nordstan.

14.12 Förbereder mig för att gå och träna.

14.15 Går ut, inser att jag har glömt sport-bh. Inser även att det är kallt, går in igen.

14.20 Bestämmer mig för att stanna inne.

14.25 Kollar på jobbannonsen till jobbet jag borde söka. Bestämmer mig för att göra det någon annan dag.

14.30 Får Emma att köpa vin åt mig.

14.32 Sit-ups, armhävningar och Människor och tro.

14.37 Kanelknäcke + Människor och tro. Äntligen kommer reportaget om radikala kristna, det enda jag egentligen var intresserad av att höra.

Och nu... fortsatt apati och mer radikala kristna.

Chuck Bass och jag

Vi är i samma situation idag, jag och Chuck. Vi har båda förlorat en familjemedlem. Idag lämnade min kära sambo mig för en annan. Det är så tomt i mitt hem. Tomt på människor och tomt på saker. För med F försvann även en avsevärd del av lägenhetens möblemang och prylar. Så nu sitter jag här i min ensamhet, i min nästintill ekande tomma lägenhet, och tröstar mig med Sia Wienernougat och Chuck. Det funkar ganska bra för mig, men Chuck verkar otröstlig i sin sorg. Stackars, stackars Chuck.

Dagens

Låt: Without you med Timo Räisänen.
TV: Mad men.
Radio: poddad Lantz.
Mat: Quorn Tikka Masala, tillagat av Ica Focus.
Snacks: popcorn.
Kund: mannen som frågade efter "metallbets", dvs färg som skulle få hans metallgrunka att se ut som att den vore av trä. Mitt svar löd "nej, något sånt har vi tyvärr inte", mitt svar i huvudet löd "nej, magisk färg finns tyvärr bara i Tomtens julverkstad".
Upptäckt: Per Gessle har skrivit Lena PH:s Kärleken är evig! Jag tar genast tillbaka lite av allt ont jag har yttrat om den mannen under åren. Lite.

Måndag hela veckan

Jag borde verkligen inte jobba med människor. Det är inte bra för mig, och det är inte bra för människorna. Jag börjar känna mig som den extremt sarkastiska flygvärdinnan som vi hade nöjet att flyga till New York med för två månader sedan. Hon som svarade, en visserligen väldigt korkad passagerare, med orden "vad är det för dum fråga? Det skulle inte ens min treåring fråga!". Vad jag inte skulle ge för att våga yttra de orden till nästa kund som frågar mig vilken färg, jag som tjej, tycker passar i ett sovrum. Jag hade säkert gjort det också, om jag nu hade haft en treåring. Och om jag inte hade varit så rädd för att förlora mitt ack så hatade jobb.
Det hjälper tydligen inte att jobba halvtid. Det får mig ändå inte att uppskatta mitt jobb mer när jag väl är där. Jag klarar snart inte av att vara fejktrevlig längre och låtsas att varje kund är unik, när det är så uppenbart att de inte är det. Jag svarar på samma frågor, ler åt samma dåliga vitsar och visar samma vittonade och lattefärgade kulörprover varje dag. Varje dag!
Människor är så fruktansvärt förutsägbara. Kanske är det därför jag tvingas bli den oförutsägbara försäljaren, som istället för att le och säga vilka bra val de gör, är trotsig och påpekar att en fondvägg i caffé latte känns extremt gjort.

Ett nytt tidsfördriv sökes!

Jag behöver ett boktips. Nu. Snälla ge mig förslag på en kan-inte-jobba/prata/laga mat/sova-för-jag-måste-fortsätta-läsa-min-bok-bok. Tack.

Uttråkad

Det här med halvtidsarbete fungerar inte. Idag har jag varit hos optikern och på Friskis. Det tog en förmiddag. Men sedan då? Inga jobb att söka, inga arbetslösa vänner, inga projekt. Till och med jag lessnar ibland på att kolla på amerikanska tv-serier. Och nu insåg jag att jag satte på radion precis när Lantz i P1 är slut. Den här dagen är körd.

Julkänslor pt 2