Jag addade min granne på andra sidan väggen på Fejjan för någon vecka sedan. Ända sedan dess skäms jag lite varje gång jag spelar vad som av många skulle klassas som "skitmusik". Som nu, när jag fixar mig inför kvällen till tonerna av kanske världens bästa jullåt. Jag kan också undra vad han får för bild av mig när jag gubbar till det med en Brucespellista eller när jag behöver en av mina schlagerfixar och skrålar med till Lena Ph. Eller skäms är fel ord, mer som att jag inte vill att han ska dra några slutsatser av att jag spelar tre Dollylåtar på raken, för det betyder ju faktiskt inte att jag har vare sig stort hår eller konservativ familjesyn.
Det kan vara så att jag överanalyserar det här. Lite bara.
Dessutom lyssnar han själv på någon form av house, som säkert är en subgenre som inte ens har house i namnet, så vi kommer ju ändå aldrig att mötas i den här frågan. Jag undrar också om det var den här grannen som försökte lära sig spela banjo för någon vecka sedan. I så fall känner jag att min oro är ganska obefogad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar