Synd bara att formfranskan har gått och blivit biffig

Jag har verkligen försökt att inte titta. I ett och ett halvt år har jag vägrat Vampire Diaries, såg de två första avsnitten och bestämde mig för att det var skit. Men så i fredags, dag ett på min eremithelg, så gav jag den en chans till och blev visst lite hooked. Det var S som jämförde serien med vitt bröd. En alldeles förträfflig liknelse. Det är verkligen vampyrer helt utan substans, jävligt lättuggat och begärligt, men helt utan mättnadskänsla. Men just nu är jag inte alls sugen på danskt rågbröd. Allt jag vill ha är Ian Somerhalder med lite apelsinmarmelad.

Sur

Man vet att det kommer att bli en lång jävla skitdag när det första som händer på jobbet är att man på riktigt blir IRRITERAD över den nya kollegans användning av läppenna. Men faktiskt, inte är det väl alldeles okej att sminka sig som en Ricki Lake-deltagare år 2011? Vi är ju åtminstone delvis där för att bidra med smakråd till villrådiga kunder. Jag anar ett trovärdighetsproblem. Inte som att jag själv ser ut som en modebloggare, men det finns väl för fan gränser.

Hejdå bicepsen

Men verkligen, 2011 är året då jag inte slutför. Det blev jobbigt med armhävningarna. Så jag slutade visst.

Igår föreslog hon på riktigt skratterapi

Nya måndagsrutinen är samtalsterapi x 2. På morgonen tråkar jag ut kuratorn med mina i-landsproblem och på kvällen gör jag samma sak med grannen. Den ena ställer upp frivilligt och gratis, men den andra betalar vi alla för. Mina problem känns för futtiga för att skattefinansieras. Jag känner på mig att kuratorn håller med. Dessutom förstår vi inte varandra ens lite. Förra gången sa jag att jag ville känna samma lugn som religiösa människor alltid utstrålar och kuratorn började så klart prata om att jag borde besöka ett kyrkorum. Antagligen är hon själv kristen och uppskattade säkert inte alls att jag i princip sa att jag var för smart för att gå på det här med religion. När jag igår berättade om mitt kära gamla rivningshus kollade hon på mig som om jag höll på med någon form av självskadebeteende och sa "men Sara, varför finner du dig i att leva så?!". Och jag har fortfarande inte kommit över att hon vid vårt första möte ville härleda min pappas brister i föräldraskap till hans etnicitet. Men samtidigt är jag ju fortfarande tacksam. Hon tar sig tid ändå. Och jag tror faktiskt att hon anstränger sig jättemycket för att åtminstone verka som att hon tar mina problem på allvar.

Ang. att jag bara vill ligga med bartendrar nuförtiden

Jag kan meddela att C:s strategi om att "spela svår" fungerar jättedåligt om det ska raggas på bartender. Inget vin och definitivt inget ligg. Ovärt.

Skittelefon

Ahmenåh! Tappade telefondjävulen i toaletten på Friskis! Jag hade tänkt behålla min rosa skräpmobil ett tag till. Jag är inte redo att ta iphone-beslutet än. I och för sig tänker jag att iphone-beslutet togs just i det ögonblick jag såg min telefon ligga där längst nere i toalettstolen. Jag är inte en person som borde ha det dyraste av någonting. I alla fall inte om någonting är ett ting som inte klarar att tappas i marken, eller slängas i golvet, eller drunkna på offentliga toaletter.

Hundra armhävningar - vecka 4

De första veckorna var utvecklingen fantastisk. Från åtta armhävningar till tjugo - på TVÅ veckor! Men nu, en ökning med ynka fyra de senaste två veckorna. Jag ser ut att ha nått platån. Redan. Fan.

En rojalistisk sprinterdröm

Fyra timmar blev det väl ändå. Inte optimalt för att känna sig som en bra flytthjälp. Efter att ha blivit sms-väckt mitt i natten av det lilla fyllot somnade jag till slut om och drömde om en egen flytt. Tror jag har drömt om samma ställe en gång förut. En innergård med ett mörkt paneltak. I taket fanns det porträtt av gamla kungar och på marken löparbanor. Alltså, min innergård var typ världens konstigaste friidrottsarena, och Hell hävdade glatt att det var "PERFEKT".

Äventyret

Två saker lärde jag mig av dagens eskapader: kasta tärning är dumheter och Sandared är ovärt. Men förutom det var utflykten mycket trevlig.

Åka pendeltåg

Snart drar vi till okänd ort, jag och Poeten. Jag är ovanligt fredagssnygg, vilket alltid är trevligt när man ska besöka en ny plats. Fortfarande inte bestämt vart vi ska. Jag har i stället packat en tärning. Tärningen får bestämma vart vi ska åka och vad vi ska göra väl på plats. Jag tänker att en eftermiddag räcker för det experimentet. Det var ungefär så länge jag orkade läsa boken i alla fall. I packningen finns, förutom tärningen:
- Vatten. Ifall tärningen skulle ta oss till Östersund.
- Concealer. Ifall befolkningen är väldigt snygg, vill ju ogärna vara den fula turisten.
- Almanacka. Bra att ha koll på vad som väntar här hemma. Så att vi vet när det är dags att åka hem.
- Börs. Med största sannolikhet är pengar betalningsmedlet, oavsett vilken håla vi hamnar i.

Road trip

Jag blev lite ledig. Så vad bättre än att utforska en aldrig tidigare besökt håla? Tar med mig Poeten. Hon är inte så kräsen:

"men du får välja småstad, mina kriterier är 'ej alingsås'
+ 'vill ej behöva tvingas övernatta'."