Vill jättehjärna ha jobbet

Har mejlat lite om ett jobb. Jag skrev bland annat att jag var intresserad av språkvårdsfrågor. Lite jobbigt då att jag var tvungen att läsa igenom mitt senast skickade mejl för att se om det stod att jag apsolut var intresserad av att jobba för dem.

Paniken

De kallar mig alltså för fåret

Jag har förstått att jag ibland blir osynlig. Det är ju lite tråkigt förstås, men jag har tröstat mig med att jag i alla fall är synlig för dem som betyder mest. Det är inte nödvändigtvis sant. I lördags hade jag följande surrealistiska diskussion med F, som har känt mig i sisådär 24 år nu:

- Men du har aldrig funderat på att ha lockigt hår då?
- Eh, jag är ganska säker på att jag har lockigt hår.
- Ja, men alltså inte bara vågigt. Riktigt lockigt liksom.
- Ja, jag är ganska säker på att jag har riktigt lockigt hår också.
- Jaha ojdå, ja det kanske du har ja...

Ska du sluta ligga, nu när du twittrar?

Okej att det var en typisk auto correct-miss, men det ligger något i det. Iphonen tar över mitt liv. Och jag älskar det.