Det här med kyla är inget jag egentligen uppskattar. En av anledningarna till att jag flyttade söderut var att jag ville slippa mastodontvintrarna. Men nu, dag 1 på min Norrlandsvistelse, kan jag ändå se att det finns en viss charm med den bitande kylan. Idag har den fanimej bitit hårt i kinderna. Jag går ogärna ut när termometern visar -17, men när man väl tvingar sig ut är det något som händer med en. Det här med att chocka kroppen ska inte underskattas. Klar, vaken och frisk, så kände jag mig. Åtminstone de första minuterna. Sedan var det känslor av irritation, ilska och självömkan som tog över.
Snö och kyla är fint, men det är som finast när det finns en bastu i nära anslutning.
2 kommentarer:
Hur tänkte du när du flyttade till Götet för att slippa mastodontvintrarna?
Jamen jag tänkte väl att vintrarna var kortare och mildare där nere. Och de är de ju också, men sedan att de är fyllda av regn, slask och snålblåst är ju en annan sak.
Skicka en kommentar