Som vanligt tror jag att skogspromenader och pyssliga projekt ska få mig på rätt köl igen. Sanningen är ju den att promenader ger mig skoskav och pyssel gör mig ilsk. För det är ju aldrig sådär mysigt som hos Martha, nej mina projekt slutar alltid med att jag blir aggro på grund av:
a) Kladdet. Färgfläckar, tapetklister och jox överallt.
b) Besvikelsen. Det blir aldrig någonsin så fint som jag har föreställt mig.
c) Tiden. Tålamodet är obefintligt, jag vill helst inte lägga mer än en dag av mitt liv på något projekt.
Idag var det alternativ c som gjorde mig irri. Jag hade inte räknat med torktiden för kvistlacken och furun får därmed leva ett dygn till, men imorgon ska min säng enligt planerna vara svart som synden. Ikväll syndades det istället med rödvin och skvaller med bästaste E. Det är egentligen den allra bästa terapin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar