Jag läser den här boken just nu. I boken raggar Lily upp konstnären över gatan genom att helt enkelt ställa sig vid sitt fönster och klä av sig naken. Det är ju väldigt rakt på sak. Själv klär jag ogärna av mig innan jag vet att personen ifråga vill se mig naken. Trodde jag. Men så slog det mig att jag utsätter mina grannar för precis samma sak. Varje dag. Och jag har inga som helst belägg för att de uppskattar min striptease. Antagligen tycker det att det är rätt tröttsamt att se mig vela över vad jag ska ha på mig eller se på när jag står vid fönstret och sminkar mig halvnaken.
Men jag vet med säkerhet att de uppskattade när jag gick omkring i min päronkostym för några veckor sedan. Grannen rakt över ropade till och med på sin sambo, så att de båda fick se mig i min fruktutstyrsel. Jag fick både leenden och vinkningar. Det får jag aldrig när jag är avklädd. Och det är jag väldigt tacksam för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar