Mitt cyklande varade i exakt fyra dagar innan den stora punkteringsdöden slog till. Jag övervägde att avsluta cykelkarriären där och då. Men eftersom jag har spenderat motsvarande drygt två månadskort på den där förbannade cykeln så var det inte mycket annat att göra än att försöka lappa ihop den.
Jag har patetiskt nog aldrig lyckats/orkat laga någon punka förut, men eftersom min mor bor en sisådär 100 mil bort så var det inte riktigt läge att be henne fixa det idag. Så jag tog på mig mekarkläderna och började försöka demontera cykeln. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. När jag hade suttit med hjulhelvetet i knäet i en halvtimme utan att få loss däcket kommer min cyklistgranne ut för att betrakta spektaklet. Det slutar givetvis med att han tar loss däcket, medan jag står och pratar i min rosa telefon. Jag har aldrig känt mig mer som en "tjej" än i det ögonblicket. Jag hade gladeligen betalat 300 spänn, eller vad som nu är the going rate för en punka, för att slippa den förnedringen.
Två timmar senare är punkteringen lagad och cykeln ihopskruvad.
Placerar mig istället framför datorn och får veta att min arbetskamrat (chefens son dessutom) har nosat reda på vad jag i min enfald trodde var min anonyma blogg.
I morgon blir bättre. Det måste det.
6 kommentarer:
Jag har heller aldrig lagat en punktering. Det kanske är en klen tröst, men om "tjej" betyder "individ som är sopig på händiga grejer och därför alltid ber om hjälp när något praktiskt ska göras" är jag extremt mycket mer tjej än du.
Så imponerande att det går att hitta till din blogg, jag skulle också säga att den är mycket anonym. Har du kanske råkat tipsa om någon annan blogg som länkar till den?
Åh nej...det där med arbetskamrater som läser ens blogg är inte bra alls. Om man nu inte skulle råka älska sitt jobb.
Men sara du får ta och köpa lilla mekarboken eller nåt. Äger man en cykel ska man kunna fixa en punktering utan att behöva ta grannkillen till hjälp. Precis som att jag måste fixa att byta däck på min bil.
Jag tror nog att Cicci har rätt i det här fallet, jag är patetisk. Jag tror nog att jag ska klara nästa punka utan hjälp i alla fall. Men nu har istället växeln pajat och det tror jag inte att jag ger mig på själv. Min cykelkarriär går verkligen bedrövligt dåligt.
Nej nej, inte patetisk... okunnig. Men eftersom jag vet att du har rätt många fungerande hjärnceller kvar så misstänker jag att ren lathet ligger bakom. Och man får inte låta lathet leda folk i tron att man är en hjälplös bimbo. Men växel, ja det låter som överkurs. Är du säker på att just cykel är din grej? Du kanske ska köra på longboard, sparkcykel eller rullskidor istället?
CykelhjälmsSara. Jag vill också ha en cykel. Och jag gillar länken...
men va fan han e inte min pappa! å så svårt va de inte att hitta.
men du sa inte att ja hittade din andra lite äldre oxå! hehehehe sorry!
men ja lovade oxå att inte säga nått till nån och jag håller va ja lovar!
puss å kram! (känn dig aldrig säker)
Skicka en kommentar