12.10.09

Jag kan om jag vill

Jag tror att jag träffade en person med Tourettes idag. Och jag var helt naturlig. Jag lyckades helt och fullt ignorera alla tics och konstigheter. Man kunde lätt tro att det enda jag gör är att umgås med människor som frustar och klappar sig på låren. Så jag kanske hade fel igår när jag sa att jag behöver jobba på det här med att tänka först och prata sedan.
Men det hade nog varit en annan femma om Touretteskillen hade haft den där varianten när man svär okontrollerat. Då hade stenansiktet definitivt krackelerat.

1 kommentar:

Cicci sa...

Men så fint av dig Sara, men du vara ju halvvägs där redan när du hängde med den stammande killen... hmmm...va jag elak nu?