Employee of the month

Ett telefonsamtal med en potentiell kund.

- Hej, jag undrar om ni har tapetbord?
- Jorå. Vad är det för typ du vill ha? Vi har engångs-, trä- och aluminiumbord.
- Jag ska nog inte ha engångs. Hur är träbordet, det är stabilt eller?
- Nej, absolut inte. Det är fruktansvärt rangligt.
- Jaha ojdå. Men aluminiumbordet, det är bra eller?
- Njaee, bra och bra... Det är ju stabilast av de borden vi har. Men det är ju inte som ett riktigt tapetbord... du vet ett sånt som man kan få låna i färgbutiker...

Nu räcker det faktiskt

Helvetes jävlar! Det tycks inte bättre än att jag har fått en släng av social fobi också.

För att sammanfatta, saker som är jobbiga just nu:
- Jobbet. Alltid nummer ett och aldrig lyckas jag komma därifrån.
- Bostaden. Rivningshotet och hotet om att någon ska komma på att jag inte har samma namn som personen på brevinkastet.
- Snusstoppet. Eller snarare ätstörningen som följer på nikotinsaknaden.
- Fötterna. Mina ledkrämpor tycks inte bli bättre.
- Pollensäsongen. Trött, tät, kliig, grinig.

Också lite social awkwardness på det. Något måste bort. Det bara är så.

"Killbaciller" har fått en helt ny innebörd

Jag kan inte riktigt komma över att H:s experiment lyckades. Vem är så desperat efter pengar att de plockar upp en femkrona ur kissrännan? Två dagar efter löning dessutom.

Giant gay repellent umbrella

A Gaythering Storm from Jane Lynch

Läskigt nog skiljer sig parodin inte särskilt mycket från originalet.

Måste finna en hobby som inte involverar alkohol

Det ororar mig lite hur mycket jag har uppskattat mina fyllor den senaste tiden. Jag antar att det är nu, då jag redan på måndagen undrar när nästa fest ska infinna sig, som jag borde låta bli vinet helt och hållet. Men å andra sidan behöver jag mer galna upptåg i mitt liv. Och upptåg brukar sällan komma till en över kaffe och kladdkaka. Sorgligt men sant.

Tomat

Så fruktansvärt onödigt. Jag måste börja sminka mig mer, jag blev generad vid helt fel tillfälle på jobbet i fredags. Det diskuterades ligg med arbetskamrater och mitt ansikte förrådde mig. Nu kommer jag att pikas för det här i veckor framöver.
Det kommer och går det här med ansiktsrodnaden. Och nu har tydligen mina kinder bestämt sig för att gå in i en sådan period igen. Tack. Mycket värdigt för en 28-åring att gå omkring och rodna för minsta lilla sexuella fantasi. Med tanke på hur många som jag har haft sex med i tanken så kan det här bli mycket obekvämt.

Duschkonversation

Att fråga sina två grannar som kommer ut från duschen tillsammans om det finns något varmvatten kvar är väl inte samma sak som att fråga om de precis hade sex därinne? Jag väljer att tro att de skyldiga och smått generade ansiktsuttrycken endast berodde på att de faktiskt hade tagit det sista varmvattnet och inget annat.

Fler färger

Nej, inte än. Snart så. Fastnade i skivsamlingen. Måste bara återuppleva den sena tonåren och de första studentåren. Just nu genom Joni Mitchell, Ryan Adams och Pulp. Jag kände så jävla mycket mer på den tiden. Känslorna var större, mer renodlade, mer på riktigt. Jag saknar det och nu försöker jag locka fram lite äkta känslor med hjälp av Jarvis. Tragiskt måhända, men det fungerar faktiskt.
Tycker btw fortfarande att This is Hardcore är en helt fantastisk skiva. Det är alla andra som har fel.

på det fjärde ska det ske...

Startsträckeissues igen.

Att lära känna grannskapet

Det spelar ingen roll vem det är, hur sent det är, eller hur många promille personen i fråga har i blodet. Det är inte bra för egot när ens lekkamrat somnar mitt under hånglet.

Dagens bästa

- Hej, jag undrar om den här går att använda på plast (håller fram en burk röd sprayfärg)?
- Ja, vilken typ av plast är det du ska måla?
- Det är inne i mitt kylskåp.
- Ok...
- Alltså jag tycker att det är så starkt sken från lysröret där inne, så jag tänkte måla plasten runtikring lampan så att det blir lite softare.
- Eh... Jo, det skulle väl kunna funka antar jag...

Porrbelysning i kylskåpet alltså. Den var helt klart ny.

La-La-land

Äntligen är LC, Speidi och Justin-Bobby tillbaka! Skämsteve när det är som bäst. Fejkläppar, fejkbröst och fejkkänslor. Jag känner mig aldrig så normal som efter ett avsnitt av The Hills.

Barbie

Jag kan inte riktigt förlika mig med det faktum att jag numera är ägare till en rosa mobiltelefon.

Motvals

Jag trodde att jag hade kommit över det, att det bara var en tonårsfas. Men icke. Uppenbarligen tycker jag fortfarande att det är en bra idé att förolämpa och vara allmänt obstinat mot människor som jag egentligen finner intressanta. Det här kan vara svaret på varför jag så sällan skaffar mig nya vänner.

Historien upprepar sig

Jag satt och läste i min gamla blogg för att se hur jag upplevde sluta-snusandet förra gången. Och precis som jag anade så skedde precis samma sak .
Min kollega frågade idag om det inte kunde vara så att jag är gravid, med tanke på att mina dagar ägnas åt att antingen tugga på godis eller prata om vad jag är sugen på för mat. Men nej. En vanlig hederlig ätstörning känns faktiskt som en mer trolig förklaring till mitt beteende än ett bibliskt mirakeI. I den här takten kommer det dock inte dröja länge förrän det ser ut som att jag har en liten bastard i ugnen.

Summan av lasterna är konstant

Försöker göra mig av med två beroenden den här veckan. Det ena för att jag inte vill få polisen på mig och det andra för att jag gillar att ha tänder. Har inte snusat på fyra dagar nu och det känns faktiskt helt ok. Problemet för mig brukar ju inte heller vara den inledande fasen, utan snarare ledan och saknaden som uppstår när jag efter några veckor inser att jag aldrig ska få snusa mer. Det är då motivationen tryter och jag börjar festsnusa, för att sedan övergå till att ha fest varje dag och sedan är jag tillbaka där jag började igen. Snusabstinensen botas dock för närvarande med socker och nikotintugummin. Mest socker. Helt fel vecka för mina arbetskamrater att ta med två jättepåsar godis till jobbet. Jag antar att det inte är någon långsiktig lösning, eftersom min anledning att sluta med snuset var just tandhälsan. Men för närvarande får hål i tänderna anses som mindre illa än inga tänder alls.
Det andra beroendet är det värre med. Vad ska jag ta mig till utan mina serier? Jag är inne på dag två nu och hittills har botemedlet varit radio, Hitchcockboxen och ett återfall. Det ser mörkt ut. Det kan vara så att jag måste flytta, inte på grund av rivningshotet eller svartkontraktet, utan avsaknaden av tevemottagning i lägenheten.