I terapisoffan

Har gett mig på ett nytt In Treatment-maraton, verkar som att jag gör det när jag själv är i behov av lite terapi. I säsong två är det mest de två kvinnliga patienterna som är intressanta, lessnade redan efter ett par avsnitt på Frasierpappans problem. Men vad som framför allt stör mig just nu är hur VARENDA EN av de kvinnliga patienterna antingen öppet flirtar med, eller till och med kärar ner sig i psykologen. Jag menar fine, Gabriel Byrne ser väl bra ut för sin ålder och så, men det känns inte helt realistiskt att alla dessa kvinnor skulle vilja ligga med honom. Särskilt inte Cancergirl, hon är ju för fasen tjugotre år! Om jag var tjugotre och gick i cellgiftsbehandling så tror jag att gubbsex skulle vara det sista jag tänkte på.