Dagens

mest oväntade: simturen kl. 07.10.
lunch: utomhusfalafel.
jobb: upphängning av två stycken tavlor.
två glädjearmar i luften: cykeln är hel igen.
misslyckande: Projekt världsmusik.
middag: pasta med kronärtskockspesto, champinjoner och tomat.
ätstörda: F.
ringsignal på lånetelefonen: Still D.R.E.
feelgood: Away we go.
snacks: Toblerone.
språkliga irritationsmoment: överanvändandet av uttrycket "Epic".

Tomten har overall

Jag börjar känna lite julstämning nu. Snart är det dags för första glöggen och första rödbetssalladmackan. Men först är det dags för julkalendern. Jag skippar nog tevevarianten även i år, men de här luckorna ska jag definitivt öppna. Roligt på så många sätt. Och man kan tjuvbörja redan idag med ruta 0.

Genialiskt

Medan grannen på andra sidan väggen får sig sitt traditionsenliga söndagsligg roar jag mig med det här:

Kopps

Det är nog läge att ge upp snart. Ge upp på livet, för den här månaden i alla fall. Mobilen är på lagning och det går tydligen inte ens att uppskatta hur lång tid det kommer att ta. Det är jobbigt, men det är inte ens i närheten av så jobbigt som det är att upptäcka att passet är försvunnet när man står på banken och ska hämta ut sin "lön" för månaden.
Jag blev av med väskan för någon månad sedan. Har inte hunnit skaffa mig ett nytt id-kort än och har därför gått omkring med mitt pass istället. Men så helt plötsligt är det puts väck. Så jag gick till polisen.
Jag tar en nummerlapp, trots att jag är den enda besökaren. Polisen tar sin tid. Dricker lugnt upp sitt kaffe och går sedan fram mot luckan.
- Hej, jag har tappat mitt pass. Tänkte bara kolla om någon har lämnat in det.
- Jaha, nej det tror jag inte... men jag ska titta efter.
Polismannen börjar nu leta helt random på det lilla kontoret. Han kollar i en låda märkt "ficklampor", han kollar i facket för "utgående post", han öppnar lite olika skåp och kollar i en plastpåse. Men nej, inget pass.
- Nej, jag kan inte hitta ditt pass tyvärr.
- Eh, nehej. Ni har ingen särskild plats för hittegods eller?
- Neej, alltså sånt som kommer in brukar ligga här omkring. Du ser ju påsarna där till exempel, säger han och pekar på några plastpåsar som ligger i en hög på golvet.
- Ok, men ska jag göra en anmälan då?
- Ja, jag kan göra det nu.
Polismannen river ut en A5-sida ur ett kollegieblock och börjar anteckna mina uppgifter med en blyertspenna. Jag känner att jag måste fråga, trots att jag ju vet svaret på frågan:
- Alltså nu kommer det här att låta som att jag är världens klantigaste människa, men jag blev av med min väska för ungefär en månad sedan. Det är därför jag har gått runt med mitt pass. Så hur gör jag nu när jag är helt identitetslös?
- Ja du... Det är väl inget annat att göra än att gå i landsflykt.

Projekt världsmusik

Sitter och tycker synd om mig själv. Men jag tänker ändå planera för mitt nya projekt. Lyssnade i vanlig ordning på Lantz i P4 idag. Och eftersom det var P4 blir man inte förvånad när de väljer att spela Ricky Martin mellan pratet. Vad som dock var lite förvånande, var min reaktion. Jag blev glad. Japp, glad. Inte kan det väl ha varit det faktum att låten har varit en VM-låt, mina fotbollsminnen brukar sällan vara vare sig särskilt starka eller särskilt varma. Inte heller kan det väl bero på att jag finner herr Martin särskilt talangfull, för se det har jag bestämt för mig att jag inte gör. Nej, jag tror det var språket. Spanskan gjorde mig lycklig.
Och då kom insikten. Jag lyssnar ju nästan aldrig på annat än engelska och svenska texter. Det här kan inte fortgå. Jag måste stoppa in fler språk i min spellista och det omedelbums. Jag tänker mig projektet som följer: en vecka, en spellista helt utan svenska eller engelska som sjunget språk, radion är undantaget eftersom den får sägas vara utom min kontroll.
Jag börjar på måndag. Fram till dess jobbar jag på spellistan och lyssnar på vad jag vill, men lite extra på fransk hip-hop eftersom det är quiztemat på söndag.

Försöker inte ens

Eftersom jag är mobbad ska jag bjuda med mig själv på vampyrfilm ikväll. Jag hoppas att resten av biosalongen uppskattar humorn i min vitlöksdrypande andedräkt.

Livet

Drabbades av ännu en liten livskris igår Träffade min gamla klassis. Hon som under åren sedan vi gick ut har hunnit jobba på regeringskansliet, på något EU-relaterat i Bryssel och nu på Al-Jazeera i Qatar. Själv har jag under dessa år bott i... Göteborg. Och jobbat med (när jag nu har jobbat)... målarfärg. Vad hände?

Mitt eget sällskap tråkar ut mig

Jag behöver verkligen få ligga. Med en annan person.

Det är tur att de inte betalar mig

Jag har gått och blivit helt överflödig på mitt "jobb". Möjligen är jag till och med en belastning, eftersom jag ju faktiskt kostar dem kaffe.

Dagens i korthet:

09.01 Kokar kaffe.
09.05 Icke jobbrelaterat datande.
09.40 Författar ett stycke mejl.
10.00 Skriver en ny lista med kontorets kontaktuppgifter, genom att kopiera den gamla rakt av.
10.30 Får efter TRE försök godkänt på min adresslapp som skulle klistras på ett filmpaket.
10.45 Icke jobbrelaterat datande, med kortare avbrott för korrläsning av bossens mejl och ett kort ärende till maskinisten på den intilliggande biografen. Tycker ändå att det känns lite jobbrelaterat eftersom jag varvar Facebook med att kolla in programmet för Stockholms filmfestival.Bossen nämner i förbigående att jag ju faktiskt kunde ha åkt dit och kollat in utbudet, om vi bara hade kommit på det lite tidigare än på själva invigningsdagen. Men varför besöka en filmfestival när man kan spendera dagen med att kolla trailrar..?
12.55 Lunch.
13.15 Umgås med den andra frivilligarbetaren.
14.00 Hjälper bossen att röja kontoret/läser kvällstidningen.
15.45 Diskuterar icke jobbrelaterade ämnen med frivilligarbetaren. Bland annat vad som egentligen är arabiska siffror och Conservapedia.
17.05 Hemgång.

Fortfarande den bästa cykellåten

Jag får inte lyssna på musik samtidigt som jag cyklar utan hjälm för M. Men som den rebell jag är så gör jag det ändå. Varje morgon tänker jag att det är dags att byta ut musiken i telefonen, men av någon anledning är det glömt när jag kommer hem. Det finns dock en låt som aldrig byts ut. Den ultimata cykelmusiken när man är trött eller har lite småbråttom:

Små grodorna

Nej, jag har tydligen inte helt slutat med det häringa att prata först och tänka sedan.

Satt på vagnen med C och diskuterade vad som har hänt med språk:
"Jamen, jag vet, jag har tappat alla nyanser i språket! Jag måste verkligen sluta jobba med folk som inte kan tala ren svenska".
Självklart upptäcker jag strax efter detta lilla uttalande att en av mina arbetskamrater står ett par meter bort.

Diskuterade fredagskvällens bravader med C:
"Men alltså det är ju ett under att någon ändå försökte stöta på dig. Du var ju sjukt full och oattraktiv!"

Mötte en ytterst trist kille på vägen hem. Han ville ta sällskap med mig och C och vi kom fram till att hans döda farfar hade bott i mina hoods. Vilket självklart fick mig att tänka på flugproblematiken, men jag insåg samtidigt hur osmakligt det vore att ta upp det i sammanhanget:
"Alltså jag skulle kunna dra ett hemskt olämpligt likskämt just nu. Men jag ska inte göra det".

Plastic pride

Det märkligaste med min gård är varken människorna som bor här, fluginvasionen eller ens det faktum att husen fortfarande står kvar. Nej det absolut konstigaste är att någon har valt att plantera ett fejkträd mitt på innergården. Så nu när körsbärsträdet för länge sedan har slutat bära frukt och de stora träden har täckt gräsmattan med alla sina blad så finns det en buske som är lika prunkande grön som vanligt.

Skämskudden

Jag måste jobba på det här med att jag inte kan se svenska, eller i det här fallet norska, programledare göra intervjuer på engelska. Jag är så säker på att de kommer att göra bort sig att jag stänger av innan de ens har hälsat på veckans hollywoodkändis.
Särskilt ironiskt är det med tanke på hur ringrostig min egen engelska visade sig vara senast jag behövde den. Jag får nog se till att ha mina egna prepositioner på rätt plats innan jag börjar döma andras.

Fel namn

Jag tänkte gå och simma. Eftersom jag spontaninhandlade ett årskort på badhuset så måste jag ju börja göra det lite oftare. Men så fastnade jag på golvet grävandes i ikealådorna. Hittade bland annat en gammal Depechegoding och en låtlista. På ett kaffeindränkt papper har jag skrivit ned en ytterst kass låtlista till en blandskiva och på baksidan har en Simon skrivit ned sina telefonnummer. Både hem- och mobilnummer minsann!
Jag blev så nyfiken. Vem kunde denna mystiska Simon vara, som, att döma av telefonnumret och låtarna på baksidan av papperet, bodde i Umeå vid millennieskiftet? Jag har funderat och funderat. Och kollat med Eniro så klart. Tänka sig, han har haft samma telefonnummer alla dessa år.
Med tanke på hur få nya bekantskaper jag har gjort i Umeå sedan mellanstadiet kom jag med uteslutningsmetoden fram till att denne Simon måste vara samma kille som jag har refererat till som "Johan/Jonas med loftsängen". Eller egentligen har han bara omnämnts i sammanhanget "saker man inte vill höra från misslyckade fylleligg", men han kändes alltid som en Johan/Jonas. Mycket märkligt.

Superfly

Jag befarar att något eller någon har dött i min trappuppgång. En fluginvasion av det värre slaget har drabbat oss. De är sjukt stora och de är sjukt många. Och jag kan meddela att det inte hjälpte min oro det minsta att googla på "flugor + lik".

Om jag vore en sisådär 10 år yngre

Jag sitter med mössa och halsduk på ett iskallt kontor och väntar på bossen. Tänkte att jag skulle passa på att kolla efter ett jobb, helst ett med både lön och en inomhustemperatur på över 5 grader. Hittade inget sådant, men hittade det här:

Tevecrushar pt 2

Spenderar söndagen med Hank Moody, kakor och Flash Forward. Det kan inte hjälpas, Jack Davenport gör mig alltid lite besviken nuförtiden. Varje gång jag ser honom i en ny serie, vilket ju i och för sig inte är så väldans ofta, tror jag att det ska bli en This Life-upplevelse. Men nej, mitt gymnasistjag crushade nog mer på Miles och Annas olyckliga kärlekshistoria än på Jack Davenport himself.
Är det någon som får igång mig en söndag som denna så är det snarare agent Mulder, förklädd till en alkoholiserad man whore. Typisk skamkåthet.