Lithium

Jag börjar bli rejält orolig nu. Var är känslorna? Det värsta med nyckelincidenten i helgen (jag trodde att jag hade tappat nycklarna mitt i natten, men de befann sig lyckligtvis i Mölndal) var inte att det var femtielfte gången på bara några månader som jag blev av med något som man absolut inte får bli av med. Det värsta var min reaktion. Jag blev INTE arg/förkrossad/panikslagen. Jag blev uppgiven/less/lätt irriterad. Mitt känsloregister har gått och blivit löjligt futtigt. Jag behöver en bergochdalbana nu!