24.3.10

Att lära känna grannskapet pt 6

Allt är R:s fel. Det var han som envisades med att prata om allt. Innan honom pratade jag mycket ogärna om jobbiga saker och det fungerade alldeles utmärkt. Men nu är jag som en kran som inte går att stänga av. Jag hör mig själv dela med mig av tankar som inte borde ha lämnat huvudet. Och så klart ångrar jag att jag har sagt något innan det sista ordet ens har lämnat min mun. Men tyvärr finns det ingen rewindknapp för obekväma uttalanden. Sagt är sagt. Och nu förstår jag varför det kan vara en dålig idé att bli för tajt med grannarna.

2 kommentarer:

Cicci sa...

Näe vad nu? Det vankas telefonsamtal för det här.

Cicci sa...

Inga pengar på mobilen... Men du sara, som svar på ditt sms. Vem fan är inte som du, det svänger värre än en fucking rumba i mitt inre. Man tror man känner sig själv vid 30. Det gör man icke.