30.3.10
Gammal är äldst
Jamen, kanske då. Kanske att jag åldersnojar lite. Bekymmersrynkan tycks i alla fall djupare för var dag. Men det kroppsliga förfallet är ingenting jämfört med resten. Funderar lite löst på om jag borde ta och utbilda mig lite till, ett helt liv som färgförsäljarvikarie lockar inte så mycket som man skulle kunna tro. Men jag tror på riktigt att min hjärna har blivit för gammal för att lära. Ingen information fastnar längre. Jag har inte lärt mig ett nytt telefonnummer sedan 2003 och jag skulle antagligen inte kunna återge handlingen i någon av böckerna jag läste under förra året. Så himla jobbigt att sitta där på universitetet eller KY-utbildningsstället och inse att det är kört, jag har lärt mig allt jag någonsin kommer att lära mig. Jag vill inte både vara äldst och dummast i klassen. Jag vill inte vara den enda som inte blir bjuden på klassfesterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är det inte bara idioti att lära sig telefonnummer då man ändå alltid har tillgång till dom. Telefonnummer som folk ändå byter stupiett... Jag tycker det verkar trivsamt att jobba med tapeter och färg. Och att du kan hålla reda på alla midbecwhatever-collektioner är väl ett tecken på att hjärnan inte är så trög ändå?
Fast problemet är att jag inte kan hålla reda på alla midbecwhateverkollektioner. Och eftersom jag heller aldrig har kunnat räkna så är jag en ganska värdelös tapetförsäljare.
Men det är ju inte dom som är äldst som inte blir bjudna på klassfesterna utan de som är lite konstiga/jobbiga.
Exakt så mobbiga är ju vuxna ungdomar.
Skicka en kommentar