På finaste middagsbjudningen behövdes det ingen alkohol. Men när det drogs vidare hade jag nog behövt ett par, fem, öl för att riktigt uppskatta tillvaron. Kyla, trängsel och personer som ignorerade mig, eller helt enkelt hade glömt bort min existens var vad kvällen bjöd på.
Jag avslutade med att önska ett gäng ungcenterpartister lycka till i valet, vilket väl får sägas vara det ultimata beviset på att nykterheten varken gör mig mer snabbtänkt eller smart.
4 kommentarer:
Finaste Sara. Efter att ha läst veckans inlägg här måste jag bara HYLLA dig! Din förmåga att återberätta vardagliga händelser, observationer och funderingar på det mest underhållande, poäng-pricksäkra sätt är fullkomligt fantastiskt! Dina fingrar hör hemma på tangentbordet och det du skriver borde få läsas av fler. Ut till allmänheten med det! Jag menar att all fantastisk text du lägger upp här är mer än nog bevis på att du har en karriär som journalist/skribent/manusförfattare/whatever you want framför dig. Krönikör är det första som slår mig. Någon borde de ge en spalt nu. Vart vill du ha den, vem ska vi ringa?
(Och tack för senast. Igår alltså. Men var det oss du syftar på som ignorerade dig? :( Vart tog du vägen på Kingen, var du själv och övergiven på något sätt? Jag såg varken dig eller Ems där...)
Oj, vilka fina ord! Vill du bli min referens? Om jag hänvisar potentiella arbetsgivare till dig så är jag ju anställd inom en månad.
Och nej, jag syftade verkligen inte på er. Det kändes bara ett tag som om jag var osynlig, folk (vid närmare eftertanke var det nog en eller kanske högst två personer) som hälsade på alla runtomkring mig men inte mig. Och sedan var det en dude som jag efterfestade hos en gång för längesedan tillsammans med Rai Rai som kom ihåg henne, men inte hade den blekaste vem jag var. Ingen stor grej, men man vill ju gärna tro att man gör något sorts intryck på folk.
Håller med första inlägget.
Sedan vill jag tillägga att jag tycker det är märkligt varför man ägnar en hel månad åt att vara nykter när man själv tycker sig ha roligare med alkohol. Livet kan ju vara nog missär, man får fan se till å unna sig de få ljusglimtar man kan hitta.
SARA DET HAR JAG JU SAGT HELA TIDEN, jag älskar att läsa det du skriver. (Även innan jag läste din berättelse från typ -89).
Skicka en kommentar