Bromance

Vem hade trott att jag skulle bli så emotionell av att kolla på ett gammalt avdankad britpopband, som jag inte brydde mig sådär värst mycket om ens på 90-talet? Det var inte åsynen av en fyrtioårig, något rundlagd, Damon som fick tårarna att rulla. Det var bara så fint att de hittade tillbaka till varandra igen. Och nej C, jag vill inte tro att det var bankkontona som hade börjat sina. Jag vill tro att de på riktigt saknade varandras sällskap.