Jag har skaffat mig ett litet jobb, med betoning på litet. Lite timmar, lite lön och lite entusiasm. Men det kanske är en bra grej trots allt. Det finns annat att sakna i arbetslösheten än just intressanta arbetsuppgifter. Arbetskamrater till exempel. Som arbetslös har man ingen direkt anledning att umgås med människor som man inte har så mycket gemensamt med. På de arbetsplatser jag har varit på har det motsatta snarare gällt, att minsta gemensamma nämnare har räckt för att göra sig en ny arbetsbästis. Och det här är ju på riktigt en bra grej. Nya perspektiv och så. Idag till exempel diskuterades Snabba Cash på lunchen. I ett samtal helt befriat från sarkasm och ironi pratades det om dialogen och storyn, och huruvida filmen var sevärd eller inte.
Jag deltog inte i samtalet. Men jag lyssnade intresserat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar