Bangade quizet idag. Ägnar mig istället åt en ny favoritblogg, äter halväcklig kinamat och sträcktittar på första säsongen av Damages. Vad som slår mig sisådär fem avsnitt in i serien, förutom att det måste finnas ett diskretare sätt att produktplacera på, är att min terapeut hade fel. Jag lider verkligen inte av något duktig-flicka-komplex. Snarare är jag nog en ganska lat och oambitiös person. Jag skulle aldrig, oavsett vilket jobb det gäller, tycka att det var värt att jobba merparten av dygnets timmar. Jag vill ha lediga kvällar och helger. Jag vill ha semester. Jag vill kunna "slösa bort" hela dagar på att ligga i min soffa och kolla på serier.
Det är en svår insikt, att inse att jag aldrig kommer att bli någon Patty Hewes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar