Nu känner jag mig ensam. Vaknar och inser att min fylleparanoia nog var just det. I nyktert dagsljus verkar det inte helt sannolikt att jag faktiskt blir stalkad. Märkligt nog fann jag det både väldigt läskigt och lite smickrande igår, när jag var övertygad om att jag hade en lite väl efterhängsen karl i hasorna.
För en timme sedan åkte gammsambon hem och nu spenderar jag nyårsdagen med fem värmeljus som enda sällskap.
En dag som denna skulle det sitta fint med en lekkamrat. Någon att dela pizzaresterna med, någon som kunde massera min ömmande nacke, och någon att hångla upp mellan Mad Men-avsnitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar