Idag fick min kollega en fruktkorg av en kund. En sådan där stor, lyxig korg med några vanliga och några mindre vanliga frukter, och till och med en kokosnöt. Sådant där händer ju aldrig tänkte jag. Men det visade sig snarare att sådant där aldrig händer mig. För kollegan har minsann även fått en flaska vin, en lyxdag på Valhallabadet och ett kärleksbrev av tacksamma/betuttade kunder.
Jag tänker att det här är ett tecken på något. Antingen är hon för trevlig eller, vilket kanske är en mer trolig förklaring, borde jag jobba lite på den sociala biten. Min inställning när det kommer till kundkontakt är att jag försöker att inte vara otrevlig. Jag svarar på tilltal och hjälper till där hjälp verkar behövas. Men jag chit-chattar ogärna och jag ler inte mer än nödvändigt. Så frågan är: hur långt är jag beredd att gå för en fruktkorg?
2 kommentarer:
Det skulle knappast räcka med ett leende för att jag skulle bjussa på vin och en lyxdag på Valhallabadet...
Ett bra exempel på detta är vår fantastiska brevbärare som vi haft i alla år. Han som oförtrutet har burit ut tunga bokpaket, alla Henriks vinylinköp och annat som han absolut inte ska behöva göra. En gång fick jag gå och hämta ut ett bokpaket eller vad det var på Ica Maxi och då bad han, herrejisses, om ursäkt med förklaringen att han inte hade kopplat att det var till oss.
Denne brevbärare har också fått julklappar av oss, små hälsningar på ytterdörren och framförallt en del av det lass böcker han släpat hit.
Så jag vet inte, man måste väl älska sitt jobb och sina kunder för att orka göra sånt därnt extra.
Skicka en kommentar