Jag mötte Gud i Majorna

Jag träffade K i barnvagnsghettot. Vi fikade i majsolen och pratade om våra kroppsliga och själsliga defekter. Och så mitt i allt ält kom det, en strimma av hopp och tillförsikt. En känsla av att det nog kommer att ordna sig ändå. Den kom med solen. Så klart försvann den lika fort som den kom. Men den känslan tänker jag leva på resten av veckan. Den känslan, och mackor med jordnötssmör och äpple, kommer att ta mig igenom vecka 18.