Nu när jag har fått (låna) en kamera så måste jag ju börja med sådant här antar jag. Men det är fasen inte lätt det här med att fota sig själv, så det här blir nog den första och enda dagens outfit. Jo, så här var det. Jag skulle få ett par stövlar av min arbetskollega. Stövlarna var för små. Men hon hade även med sig en orangerutig Ralph Lauren-skjorta till mig, som jag inte kunde bestämma mig för om den var söt eller hiskelig. Provade den och visste fortfarande inte. Men jag tänkte att den nog kunde vara fin till shorts, att jag kanske skulle se lite 60-tal ut. Det funkade väl sådär i ärlighetens namn. Men det fick mig att längta både till sommaren och säsongspremiären av Mad Men.
Radiopsykologen fick mig att inse att jag har ett prokrastineringsbeteende. Inte för att det var något nytt. Men det är alltid kul att få ett finare namn på sina syndrom. Tydligen kan KBT vara lösningen.Få saker kan reta upp mig så mycket som Ring P1. Jag har svårt för Täppas, men framför allt klarar jag inte av alla gnälliga, mer eller mindre korkade människor som ringer in. Det är en jättefin idé med demokratisk radio, men kan de inte hålla sig till närradion?Kan man flörta i matbutiken?
Äntligen kom lönen. Eftersom den inföll på min lediga dag var det ju bara att ge sig ut och börja spendera. Jag har letat efter vinterskor hela vintern nu och hittade inga idag heller. Istället blev det ännu ett par mindre praktiska tygskor. Inte bra i göteborgsvädret och inte bra för mina fötter. Jag har ju fötter som en pensionär och behöver egentligen stöd för både det ena och det andra, men fotriktiga skor är ju så dyra och sällan särskilt vackra. Så istället för bra skor lade jag 79 kronor på ett par nya inlägg, som förhoppningsvis ska få mina stackars fötter att må lite bättre. Mina bröst har jag inga större problem med, men ändå lade jag dubbelt så mycket pengar BH:n som skorna. Jag borde nog ta och fundera på det här med prioriteringar.
Mitt bidrag till Värdelös (jävla) furufests fjärdeplats ikväll var att jag, efter ett frenetiskt grävande längst bak i skämsmusiksbiblioteket, återfann namnet på den ytterst menlösa tjejtrion Atomic Kitten. Självklart. Varför kan jag aldrig få vara den som tar de creddiga banden, eller ens gubbrocken? Jag missar att känna igen skivor som finns i min egen skivsamling, men varenda bedrövlig Rix FM-artist jag någonsin har hört sitter för alltid inpräntat någonstans i hjärnbarken. Orättvist.
Värdelös jävla furufest (vår eminenta söndagsquizkvartett) har fått konkurrens. Det har tydligen väckt R:s vinnarinstinkt, vilket får mig att undra var vinnarinstinkten har varit alla andra söndagar. Om det inte är tävlingen, vad är då poängen med att hänga på Kelly's fem timmar varje söndag? Pizzan? Mellanölen? Nej förihelvete, klart vi är där för att vinna!Även jag känner dock pressen från våra nya motståndare. Därför har jag bestämt mig för att börja lyssna på musik. För i sanningens namn så lyssnar jag mest på pratradio och teveprogram nuförtiden, inte så mycket på folk som sjunger och spelar. Och när jag väl lyssnar på musik är det på samma saker som förra veckan, och veckan innan den, och veckan innan den. Så, jag skaffade mig ett konto på det däringa Last FM och tänkte att jag skulle försöka täppa till lite kunskapsluckor. Men jag förstår inte. Jag kom på att jag ville lyssna på Jenny Lewis och valde således "Jenny Lewis radio". Men inte då, jag råkade trycka bort den första Lewislåten och nu måste jag tydligen lyssna mig igenom ALLA andra folkinspirerade pojkar och flickor med förkärlek för akustiska instrument, och det verkar finnas en uppsjö, innan jag får lyssna på henne igen. Om jag ens får det då. Fast det är väl det som är poängen antar jag. Om jag ska upptäcka ny musik måste jag utsätta mig för ny musik. Problemet är ju bara att det mesta låter ungefär likadant och det finns inte en chans i världen att min Alzheimerhjärna kommer att komma ihåg något av det här till på söndag.
Jag är sjuk. Varför är det ingen som tar hand om mig? Det är för jävla vuxet att gå till jobbet trots att man har haft feber hela natten och är för sjuk för både kaffe och snus. Men livet som timanställd halvtidare tillåter inga sjukdagar, så det är bara att droga sig och bita ihop.
Ok, i ärlighetens namn är jag nog inte dödssjuk, längre. Idag har jag druckit en kopp kaffe och snusat tre snus, sådant håller jag inte på med när jag är sjuk på riktigt. Men det är fortfarande synd om mig. Och det verkar inte riktigt som om någon bryr sig. Jag behöver någon som byter mina svettiga lakan, kokar mitt honungste och håller min kalla hand. Jag behöver min mamma.
Jag har alltid tyckt att Anne Hathaway är sockersöt på det där irriterande sättet som bara Disneyskådisar kan vara. Men tydligen kan hon spela tredimensionella karaktärer också, inte bara prinsessor. Hon förtjänar verkligen den där Oscarnomineringen för sin trasiga, just-out-of-rehab-karaktär som kommer hem och ska fejsa familjen på sin systers bröllop. Sjukt bra. Filmen var helt ok den med.
Ingen vinst den här gången heller för lag "Värdelös jävla furufest" i Kellysquizet. Men 30 av 37 poäng är inget att skämmas för. Nu vet jag i alla fall att det är Men at work som har gjort Down under-låten, att Jerry Lee Lewis lever och att Berlins filmfestival delar ut Guldbjörnar och inget annat.
Jag kunde ganska mycket om Dubai visade det sig. Sju rätt av tio möjliga.
Gräver i lådor efter det där presentkortet jag fick i julklapp. Hittar inte kortet, men i lådan under sängen hittar jag istället fyra sorters kondomer. Fyra! Jag har ett gäng med reklam från ett telefonbolag, några extra tunna (de har jag definitivt inte köpt), en "tinglande" och ett paket modell större. Ett mindre smörgåsbord av preventivmedel. Vilket hån. Det finns inte en chans att jag hinner använda alla dem innan bäst före-datumen har gått ut. Det skulle inte förvåna mig om jag är redo för kids nästa gång jag får ligga. Några förslag på ett alternativt användningsområde? Det enda jag kan komma på är en sådan där slangbella som de gör i Kådisbellan.
Nu när jag har fått (låna) en kamera så måste jag ju börja med sådant här antar jag. Men det är fasen inte lätt det här med att fota sig själv, så det här blir nog den första och enda dagens outfit. 
