21.4.10

Men å andra sidan blir jag glad av en Carbonara

Det behövs så lite nu. Små motgångar eller livsavgörande dito, det spelar inte så stor roll. Jag har inget som helst sinne för proportioner längre.

3 kommentarer:

Raisa sa...

Du, hur var det nu, var det du som saknade tonårslivets wild mood swings? Grattis isåf.

Sara sa...

Eller hur. Jag borde vara toknöjd, men det här tillståndet är ganska påfrestande måste jag säga.

Cicci sa...

Du påminner mig lite om Hjalle, nära till dina känslor. Han verkar trivas med det... kanske är ni som är normala och vi andra som är helt uppfuckade av diverse bortträngningar. Eller förresten jag är ju som ni.