19.4.10

Cry me a river

Det är bra att gråta emellanåt, det tror jag absolut. Förlösande liksom. Men jag undrar om det är helt sunt att jag med jämna mellanrum tvingar mig själv att gå in på diverse cancerbloggar. Hemska skildringar av människor som har drabbats av företrädesvis hjärntumörer, den ena jävligare än den andra. Värst är det när de inte kan skriva själva, utan deras närmast anhöriga har gått in och berättar att nu är slutet nära eller att "nu slipper hon ha ont mer". Jag menar inte att det är osunt att läsa bloggar som får en att uppskatta sin egna friska tillvaro mer, det kan nog till och med vara lite bra. Men att använda dessa skildringar som någon sorts gråtporr, en anledning att få vrida på tårkanalerna riktigt ordentligt, det känns inte ok.

3 kommentarer:

Cicci sa...

Åh gud...jag trodde det var bara jag.

Hellen sa...

Håller med om att det inte låter helt sunt, men för en person som jag inte har gråtit på alldeles för länge och börjar bli orolig inför det är en massa tillbakahållen gråt som behöver komma ut, TACKAR jag för tipset och tänker nöjt att det här garanterat kommer få igång tårkanalen! kram!

Raisa sa...

asså för mig räcker ett avsnitt how i met your mother nuförtiden. undrar om jag borde läsa dehär bloggarna för att härda mig?