Jag lägger mig under täcket och väntar

Kan jag inte bara för en jävla gångs skull få vara den där personen som ramlar över sitt drömjobb eller sin drömlägenhet utan minsta ansträngning? Jag vet att jag sa att det inte skulle kännas rätt om min arbetskamrat skulle lyckas fixa ett förstahandskontrakt till mig genom sina kontakter. Det var ljug. Det skulle kännas helt rätt och förtjänt om jag imorgon fick en lägenhet med mitt namn på dörren eller ett jobb där jag på något sätt fick användning för mina 268, 5 högskolepoäng.