Platta paket

Funderar på att börja mangla mina sängkläder igen. Det står mellan det och nätdejtande. Jag upptäckte manglandet när jag bodde Stockholm. Den gången berodde det på att jag hade en enda vän i staden och den vännen var nykär i någon annan än mig. Jag började även läsa Paulo Coelho-böcker. Jag hade helt enkelt alldeles för mycket ensamtid. Det var nog tur att jag flyttade hem igen.

Finns det hjärterum...

Bytte sängkläder och lyssnade på nittiotalet. Insåg att Eddie faktiskt har bott här han också. Typ. Tror att det här var några år efter det att jag hade slutat tycka att flanell var hett, men hon vars namn fortfarande står på lägenhetskontraktet var inte riktigt där än. Och eftersom hon kände någon som jobbade med telefonkatalogen så lyckades hon få dittryckt Eddie Vedder som sin alldeles egna sambo. Vad jag vet har Eddie aldrig officiellt flyttat ut och hon på kontraktet bor ju här (så klart) och, ej att förglömma, min mystiska inneboende. Ett under att jag och alla mina saker får plats.

Dagens önskan

Tänk om jag vore bara hälften så modig och klok som tolvåringen som ramlade ned i björnidet. Då skulle jag sluta streta emot, acceptera mitt öde och låta bli att skylla ifrån mig på andra oskyldiga varelser när saker och ting går åt helvete.

Paniken

Jag blev typ erbjuden ett ettårsvik idag. Hjälp! Här har jag gått och gnällt över min osäkra timanställning och hur orättvist det är att det nyanställs folk hit och dit istället för jag får en riktig tjänst. Men tydligen är tanken på en långsiktig och medvetet vald färgförsäljartillvaro ännu mer skrämmande än tanken på att min inkomstkälla kan försvinna vilken dag som helst. Det borde säga mig något. Jag borde verkligen ta och söka ett jobb eller två.

Vad jag inte berättade för kuratorn i morse

Att välja bort umgänge med verkliga och vuxna personer för att istället titta på knarkiga, brittiska tonårsbarn är måhända inte ett sundhetstecken. Men säsong fem av Skins är lite det närmaste jag kommer ytterlighetskänslor nuförtiden. Eller det var. Tog mig lite mer än ett dygn, men nu behöver jag hitta en ny låtsasvärld eller försöka mig på den riktiga igen.

Egentligen ville jag ju bara se Sveriges mästerkock

Googlar återigen saker som gör mig FRA-paranoid. Förra gången var det något i stil med "how to make your own methamphetamine", visserligen på frugans dator så det är väl hos henne som polisen kommer att sparka in dörren först. Ikväll fick den här duden mig att bli nyfiken på human biodiversity. Visade sig vara gammal hederlig rasbiologi. Så klart. Riktigt bra omskrivning dock, tio poäng!

Att lära känna grannskapet pt 7

Den nya Saran verkar gilla samma mat som jag, plus har samma menscykel. Det här börjar bli scary på riktigt. Hon använde dessutom mitt efternamn när hon tilltalade mig, så då var det väl lite bestämt vem som fick förnamnet då.

Fredagen

10:41

jag måste flytta

10:41

Hit eller från din lägenhet?

10:42

det har flyttat in en ny sara från umeå på fabriksgatan. samma årgång också. men lite sötare och gladare. snart är jag glömd. finns liksom ingen plats för mig längre. måste skaffa mig en ny identitet.

10:43

Så dramatiskt!

Döda henne och bär hennes skinn

10:43

det spånades igår hur vi ska hållas isär. folk frågade vad jag heter i mellannamn. vad fan liksom, jag var ju sara från ume i gårda först. och här kommer hon och tar över.

tror det slutade med att jag blev sura sara och hon glada sara. vette fan alltså. känns sådär.

10:44

Jag gissar på att ni har olika efternamn annars

10:44

ahmen orka säga folks hela namn då.

10:45

Haha vafan

10:46

som du hör missar du loads. när kommer du hit?

10:46

Om en månad

Typ

PMS

Jag orkar verkligen inte anstränga mig för att vara trevlig. Idag är utgångsläget sur och omgivningen måste visa sig förtjänt om det ska bli något annat bemötande.

In treatment

Har funderat över det här med att jag fick psykhjälp ungefär samtidigt som jag började må lite bättre i huvudet. Vi pratade lite om det idag, jag och kuratorn:

- Ja, jag har funderat på vad det beror på. Kanske att det här med fysisk träning faktiskt hjälper ändå.

- Ja, eller kanske att det har hjälpt dig att komma hit och prata med mig...?

Hon blev nog lite stött. Men helt ärligt tror jag att det är minst lika mycket Friskis förtjänst som vårdens. Visst är det fint att prata av sig lite varannan vecka, men jag får ju inga dunderinsikter direkt. Kuratorn är noga med att hela tiden påpeka att det "verkar som att jag tänker". Det är ju fint, men jag är ganska säker på att jag var en tänkande person redan innan vi började ses, liksom inte det som har varit problemet.

Och nu måste jag åka ut i skärgården också. Jag berättade vid vårt första möte att jag tyckte att det var så fint med tystnaden och lugnet när jag var ute på min första ö-utflykt i somras. Kuratorn har inte riktigt släppt det. Varje gång vi ses tjatar hon om naturupplevelser i allmänhet och öarna i synnerhet. Idag ägnade hon fem minuter åt att berätta att hon själv hade varit ute på en ö i helgen med sina schweiziska vänner, och hur underbart det var att se solen gnistra i isen. Så nu har hon ordinerat mig att besöka en ö (helst ensam, för att det kan vara "bra att umgås med sig själv ibland") innan vårt nästa möte. Jag kan ju nästan ingenting om psykologi, men jag är inte alldeles säker på att vi fokuserar på rätt saker i den här så kallade terapin.