Har funderat över det här med att jag fick psykhjälp ungefär samtidigt som jag började må lite bättre i huvudet. Vi pratade lite om det idag, jag och kuratorn:
- Ja, jag har funderat på vad det beror på. Kanske att det här med fysisk träning faktiskt hjälper ändå.
- Ja, eller kanske att det har hjälpt dig att komma hit och prata med mig...?
Hon blev nog lite stött. Men helt ärligt tror jag att det är minst lika mycket Friskis förtjänst som vårdens. Visst är det fint att prata av sig lite varannan vecka, men jag får ju inga dunderinsikter direkt. Kuratorn är noga med att hela tiden påpeka att det "verkar som att jag tänker". Det är ju fint, men jag är ganska säker på att jag var en tänkande person redan innan vi började ses, liksom inte det som har varit problemet.
Och nu måste jag åka ut i skärgården också. Jag berättade vid vårt första möte att jag tyckte att det var så fint med tystnaden och lugnet när jag var ute på min första ö-utflykt i somras. Kuratorn har inte riktigt släppt det. Varje gång vi ses tjatar hon om naturupplevelser i allmänhet och öarna i synnerhet. Idag ägnade hon fem minuter åt att berätta att hon själv hade varit ute på en ö i helgen med sina schweiziska vänner, och hur underbart det var att se solen gnistra i isen. Så nu har hon ordinerat mig att besöka en ö (helst ensam, för att det kan vara "bra att umgås med sig själv ibland") innan vårt nästa möte. Jag kan ju nästan ingenting om psykologi, men jag är inte alldeles säker på att vi fokuserar på rätt saker i den här så kallade terapin.
2 kommentarer:
klart att fysisk träning hjälper; att bli stött = oprofessionellt; om kuratorn missar målet hela tiden så påpeka det (för det funkar inte att ha nån arbetsallians med nån som man föraktar/inte känner förtroende för) och om det inte funkar så byt professionell lyssnare.
Bra att umgås med sig själv ibland... Hmm vi ordinerar lite olika jag och din kurator. Tänk mer i termer av att fixa ett särdeles fint ragg, häng med ragget på vilken stenklump som helst så tror jag att det blir fint. Efter ett friskispass kanske. Ensam blir man ju i graven, varför ägna tid åt det?
Det är lite intressant ändå, vad säger du till henne för att hon ska ordinera bildterapi och naturupplevelser? Jag börjar nästan undra om jag kanske inte känner dig, du kanske skulle skaffa tegelvägg i samma veva som du anmäler dig till bildkursen.
/din elaka terapeut
Skicka en kommentar