2011

En vecka in på det nya året och jag överraskar mig själv gång på gång. Hoppade precis av min kurs. Jag är inte en person som hoppar av saker. Jag slutförde tre års studier till gymnasieekonom, trots att jag förstod första veckan att jag aldrig skulle vilja jobba med ekonomi. Jag arbetade två och ett halvt år på ett byggvaruhus som fick mig att vilja grina varje gång jag skulle åka till jobbet, men inte fan hade jag modet att säga upp mig för det. Ett år spenderades med killen jag redan efter första dejten visste att jag aldrig skulle bli kär i. Nej, jag har fan slutfört saker in absurdum. Men nu är det slut med sådant. Jag ska bli en quitter 2011!

Och inte nog med det, jag har inte mindre än TVÅ tider inbokade på min vårdcentral! Jag uppsöker hemskt ogärna sjukvården. Jag må prata väldigt mycket om min förmodade cancer och musarm, men jag vänder mig hellre till naturapoteket än utbildad vårdpersonal om jag vill bota mina åkommor. Efter tio år av fothandikapp har jag dock äntligen bokat tid hos en doktor. Nu ska jag förhoppningsvis få svar på varför jag saknar känsel i två av mina högertår sedan början av december. Ett par timmar efter jag hade gjort det ringde en kurator från samma vårdcentral och undrade hur jag mådde. Fan vad fint! Drygt fyra månader tog det alltså från det att jag sökte psykhjälp tills dess att psykhjälpen ringde mig.

Jag tror att det blir bra det här. Mitt liv har fungerat sisådär när jag har gjort saker såsom jag alltid har gjort dem, så om jag gör allt tvärtemot blir jag alldeles säkert lycklig och framgångsrik.

....

Uppdatering: Efter att ha ägnat de två senaste timmarna åt att räkna allt som jag har låtit bli att slutföra i mitt liv, så är jag inte säker på att min självbild är riktigt akkurat. Jag är nog en quitter sedan gammalt, åtminstone när det gäller vissa saker. Men att hoppa av studier är olikt mig. Det har jag nog inte gjort sedan jag bönade och bad min mamma att jag skulle slippa hemspråket i fyran.