Men en psykolog verkade han tycka att jag behöver

Oklart om jag har någonting att säga. Men jag är frisk i alla fall. Frisk i huvudet. Jag var hos Farbror Doktorn i fredags, farbror var i det här fallet typ 28 år gammal, och han hävdade att jag inte var sjuklig. Eller inte sjukligt deprimerad eller ångestansatt i alla fall, jag lär ju fortfarande ha både cancer och musarm. Först blev jag lite bummed, hade ju tänkt att en kur lyckopiller skulle sitta rätt gött ändå. Sedan kände jag mig dum. Dum, som i att jag hade slösat landstingets tid och pengar på något som inte ens var sjukt. Men sedan, sedan kom lättnaden. Och nu känner (det har alltså gått tre och en halv dag, så det är måhända lite tidigt att ropa hej) jag mig helt plötsligt inte så psyksjuk längre. Mitt liv suger precis lika mycket som det gjorde i fredags förmiddag, men sedan dess har jag konstigt nog sett allting som är fint i det. Mycket märkligt. Det går nog över snart ska ni se.