22.2.11

Igår föreslog hon på riktigt skratterapi

Nya måndagsrutinen är samtalsterapi x 2. På morgonen tråkar jag ut kuratorn med mina i-landsproblem och på kvällen gör jag samma sak med grannen. Den ena ställer upp frivilligt och gratis, men den andra betalar vi alla för. Mina problem känns för futtiga för att skattefinansieras. Jag känner på mig att kuratorn håller med. Dessutom förstår vi inte varandra ens lite. Förra gången sa jag att jag ville känna samma lugn som religiösa människor alltid utstrålar och kuratorn började så klart prata om att jag borde besöka ett kyrkorum. Antagligen är hon själv kristen och uppskattade säkert inte alls att jag i princip sa att jag var för smart för att gå på det här med religion. När jag igår berättade om mitt kära gamla rivningshus kollade hon på mig som om jag höll på med någon form av självskadebeteende och sa "men Sara, varför finner du dig i att leva så?!". Och jag har fortfarande inte kommit över att hon vid vårt första möte ville härleda min pappas brister i föräldraskap till hans etnicitet. Men samtidigt är jag ju fortfarande tacksam. Hon tar sig tid ändå. Och jag tror faktiskt att hon anstränger sig jättemycket för att åtminstone verka som att hon tar mina problem på allvar.

Inga kommentarer: