Det är sällan jag blir riktigt upprörd eller arg nuförtiden. Jag saknar det. Ju äldre jag blir desto mer avtrubbad verkar jag bli. Jag har i stort sett samma politiska åsikter och värderingar som för tio år sedan, men engagemanget och ilskan går på sparlåga. Kanske är det ett vuxentecken, att man inte orkar bry sig riktigt lika mycket, att man liksom ger upp på de som tycker "fel". Det är i så fall en väldigt dålig vuxenegenskap.
Så för att få känna den där sköna ilskan för en liten stund brukar jag kolla upp vad den här personen har gjort och sagt på sistone. Det fungerar alltid.
1 kommentar:
Ja...vad är det med det där. Man är för slö och obrydd nu för tiden. Eller så har man för många personliga saker som upptar ens hjärnverksamhet + att man inser att det med största sannolikhet aldrig kommer att spela roll vad man gör eftersom den stora tröga massan bestämmer och de vill alltid tvärtemot. Men jag har iofs nästan aldrig gjort något rejält åt mina ilskor, mer fyllesnackat om det ena och tredje. Och DET om något leder ju verkligen ingen vart.
Skicka en kommentar