Att märka folk med stjärnor känns ju inte helt fräscht

Var på mitt första bröllop i helgen. Trevligt så det förslog. Blev inte ens en lite bitter och cynisk av att "fira kärleken". Men lite fundersam blev jag när jag upptäckte att det hade ritats en guldstjärna bredvid mitt namn på bordsplaceringen. Vadan detta liksom? En stjärna måste ju innebära att man är speciell på något sätt. Utvald. Funderade lite på vad det kunde betyda. Hade jag missat något, hade jag tilldelats någon roll under middagen som jag helt hade förträngt? Tanken på att behöva hålla tal inför 65 personer, och dessutom på utrikiska eftersom hälften av gästerna inte talade svenska, gjorde mig smått illamående. Men nej, jag kunde inte komma på att något sådant hade avtalats. Såg dessutom att en annan tjej vid mitt bord också hade en stjärna bredvid sitt namn. Den enda gemensamma nämnaren som jag kunde komma på, som skiljde oss från resten av bordsgrannarna, var att vi båda saknade en kavaljer på bröllopet. Men fint, tänkte jag, de har helt enkelt brännmärkt singlarna. Jag som redan innan hade oroat mig för att känna mig oälskad och ensammast på kärleksfesten blev inte direkt lugnare av att bli utpekad på det här viset. Jag hade tackat ja till ett bröllop, inte någon djävla boskapsauktion.
En halvtimme, och en förrätt, senare insåg jag att det faktiskt fanns en annan grej som utmärkte mig och den andra stjärntjejen. Vi var inte bara ensamkommande, vi var även matvägrare. Om jag hade tittat efter lite noggrannare på bordsplaceringen så hade jag upptäckt att det bredvid den andra tjejens stjärna även var ditritat en liten liten lök. En lök, som i lökallergiker och en stjärna, som i att vi inte ville ha någon död ren på våra tallrikar. Jo, vissa saker är väl kanske mer relevanta för serveringspersonalen att få reda på än andra.